
Michel Houellebecq framtidsdystopi Underkastelse utspelar sig 2022, då Muslimska brödraskapet vinner det franska presidentvalet. Boken publicerades samma dag som attacken på tidningen Charlie Hebdo. 2022 vinner Muslimska brödraskapet det franska presidentvalet, i hård kamp med Nationella fronten. Det är utgångspunkten för Michel Houellebecqs omdiskuterade Underkastelse, som handlar om litteraturläraren François och hans gradvisa anpassning till de politiska förändringarna. Underkastelse är en mångtydig idéroman, misantropisk och oväntad på Houellebecqs oefterhärmliga vis. "En författare på utmärkt gott humör" skrev DN om originalet, medan SvD kallade Houellebecq för "en osvikligt underhållande röst i vår samtid".
Visa mer
Recensioner
Betyg
Vad blir konsekvenserna när ett samhälle, en individ, ett yrke, inte har någon värderingsmässig grund att stå på utöver den liberala driften? Många verkar tycka att det här är en nationalistisk skräckroman men jag undrar om dessa personer ens läst boken? Min slutsats är snarare att styrelseskick ändå inte spelar någon roll för de mänskliga drifterna inom systemet är ändå de samma.
Betyg
En sådan besvikelse! Jag älskade flera andra av författarens böcker men här verkar det som om han har tagit anställning hos franska Nationella Fronten eller Sverige Demokraterna. Väldigt många av dem händelser som enligt boken skulle inträffa inom några års tid är helt löjliga, men det värsta är att huvudpersonen är så trist och livlös.
Betyg
Efter Donald Trumps seger i presidentvalet kan uppenbarligen vad som helst inträffa i den politiska verkligheten. Därför har jag inget att invända mot Muslimska brödraskapets fredliga maktövertagande i Frankrike i valet om sex år. Michelle Houllebecqs dystopi Underkastelse argumenterar något så när trovärdigt för en sådan utveckling. Synd bara att huvudpersonen, litteraturprofessorn, är en så ointressant och blasé karaktär.
2016-03-10
Betyg
Jag är väldigt kluven till dem här boken. Idén och många av frågorna är intressanta, och tidvis är samhällsbygget väldigt genomtänkt. Samtidigt är övergången lite för snabb för att bli trovärdig (vad hände med Nationella fronten? Med Frankrikes feminister?), och jag har svårt att se hur den extremgnälliga, torra, socialt oframgångsrika huvudpersonen skulle kunna få ligga så mycket som han gör även före maktskiftet.