
One of the twentieth century's great undisputed masterpieces, Malcolm Lowry's Under the Volcano includes an introduction by Michael Schmidt in Penguin Modern Classics. It is the fiesta 'Day of the Dead' in the small Mexican town of Quauhnahuac. In the shadow of the volcano, ragged children beg coins to buy skulls made of chocolate, ugly pariah dogs roam the streets and Geoffrey Firmin - ex-consul, ex-husband, an alcoholic and a ruined man - is living out the last day of his life. Drowning himself in mescal while his former wife and half-brother look on, powerless to help him, the consul has become an enduring tragic figure. As the day wears on, it becomes apparent that Geoffrey must die. It is his only escape from a world he cannot understand. His story, the image of one man's agonised journey towards Calvary, became a prophetic book for a whole generation. Malcolm Lowry (1909-1957)...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag tyckte inte boken var bra, eller dålig. Det var inte en bok i min smak, lite för mycket Hemingway över det hela. Boken är bra, och jag förstår att det är en klassiker. Den är för utdragen, och för mycket fokus på hans fascination för spriten. Jag förstår att han vill beskriva den degenerade människan och tidsåldern. Men nää, jag är besviken.
2010-05-15
Betyg
Läste just Klas Östergrens artikel om Under vulkanen och då tänkte jag att den måste jag ju ta med i min lista; det var ju en av mina stora läsupplevelser. Det var så länge sen jag läste den, det var under 60-talet när den var en riktig kultbok. Jag vill minnas att jag läste den på svenska. Det är en otroligt suggestiv bok som utspelar sig under en enda dag - precis som Odysseus av Joyce. Den engelske konsuln, som är bokens huvudperson, är en fullblodsalkoholist. Men det är en bok som inte handlar om alkoholism - typ Förspillda dagar - utan den handlar snarare om det medvetande som alkoholen framkallar. En skrämmande och fascinerande värld sedd genom konsulns ögon. Romanen är på det viset medvetandeutvidgande. Och Mexiko finns där - miljöskildringen är helt fantastisk. Jag minns fortfarande en scen med några indianer som rör sig i skymningen på en gata. Suggestivt.
Betyg
Skulle jag "at gunpoint" tvingas välja en enda favoritbok, kan det till sist bli denna.
Storyn är egentligen inte särskilt märkvärdig, men stilistiskt sopar den banan med det mesta.
Ett mästerverk i konsten att förmedla bredast möjliga känsloregister inom kort tidsperiod, (handlingen utspelar sig under ett dygn).
Möjligen kan man se det som en mer konkret och rak variant av Joyce´s "stream of consciousness".
/NG