Undantagen

Kolmisoppi, Mats

| 2012

Flag from sv

11


En man säger: ”Jag ska bära ansvaret genom resten av mitt liv”. En annan känner att han vet saker som ingen annan vet - en insikt som tynger ner honom i ett krampaktigt ursinne. Han har väl lika stor rätt som någon annan att köra på motorvägen? Det som ser ut som en lek blir blodigt allvar. En kvinna undrar hur man gör för att inte gå sönder när den andre kliver in i rummet och säger att det inte längre fungerar. Eller hur man själv ska göra för att bryta upp. Varifrån kommer ilskan? Det är en fråga som går genom flera av berättelserna i Mats Kolmisoppis nya bok. Det är en aldrig insmickrande bok. Det är en bok om flera existenser som känner sig förfördelade, förbisedda och övergivna. Undantagen. De är arga och uppgivna, men kanske har de fått syn på något som andra missat.  

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Kristina Simar

2012-07-24

Betyg

Jag har aldrig läst den här sortens novellsamling eller prosasamling som författaren vill kalla den och den var inte lätt att recensera. Alla noveller hade ett dystert tonfall, det är ilska rakt igenom och det finns ingen som helst ljusning som avslutar novellerna. Allt är och förblir smutsigt och oestetiskt. Visst boken är mycket välskriven och det känns som om författaren skrivit varje ord med stor eftertanke. Hans karaktärer tänker alldeles för mycket på det som händer runt omkring dem, men gör inget åt sin bedrövliga situation. Jag kan även tyda att texten innehåller en del samhällskritik och sarkasm. Jag som läsare får verkligen fundera mycket på texterna och vad författaren vill förmedla med dem.

Kenneth Olausson

2012-07-04

Betyg

Noveller om olika, men ändå lika, liv - märkta av ensamhet, ilska, frustration, sorg, förtvivlan, galenskap. Har vi det alla så? Eller tillhör vi Undantagen?