Människor som tidvis, eller alltid, levt i tystnad lyfts här fram av historikern Eva Österberg, antingen det var nunnan i det medeltida klostret, bagaren som var stum men kunde tala igen tack vare böner till den heliga Birgitta, barnamörderskan i sin fängelsecell på 1800-talet, gossen i dövstumskolan eller offer för 1900-talets katastrofer, vilka länge förtigits av eftervärlden. I ett böljande samtal med historien från antiken till nutid försöker författaren ringa in tystnadens rum, situationer, institutionella villkor och verkningar. Tystnad leder associationer till motsatspar som stillhet/buller, hemligt/öppet, privat/offentligt och glömska/minne. Att tiga kan vara en frivillig strategi i mellanmänskliga möten, men en tystnad kan dessutom vara framkommenderad eller fysiologiskt betingad. Den är ett mångtydigt fenomen. Men den bär alltid på en mening som det gäller att tolka. "En högst...
Visa mer
Recensioner
2011-08-21
Betyg 
Eva Österberg är historiker och har skrivit en intressant bok där hon forskar om tystnader genom tiderna. Med några rubriker som Tystnaden som strategi, Samhällets pålagda tystnad och Handikapp och hämning. Svårigheterna i att forska om tystnad i ett historiskt perspektiv är uppenbara, men jag tycker att hon fångar intressanta frågeställningar. I dagen bruskultur känns tystnaden ofta som en lyx att längta efter. Liksom talet är tystnaden är ett mångtydigt fenomen. Men den bär alltid på en mening som det gäller att tolka. En lågmäld bok, som jag tyckte mycket om och kan rekommendera för den historiskt intresserade.
