Tvivlets gåva

I den här memoarboken ägnas vännen och mentorn Alvar Aalto särskild uppmärksamhet. Detta följer naturligt av bokens tema: sökandet efter den förlorade fadern. Här blir vi delaktiga av en fängslande diskussion om skapandets hårda villkor. Det handlar om identitet, eller snarare om jagets flyktiga och undflyende natur, vilket Schildt konkretiserar med sina analyser av Cèzannes måleri lika väl som av Alvar Aaltos kameleontliknande personlighet. Behovet av en Gudsbild, en annan fadersgestalt, tas upp konkret -i samband med interiörer från det grekiska Leros - men också filosofiskt, samtidskritiskt. Man skall dock inte tro att Schildt nu blivit gravallvarlig. Humorn och självironin blommar, inte minst i kapitlet "Den allvarsamma leken", där det visar sig att det inte alltid var så lätt att spela stor älskare. Kamratäktenskapet med Mona Morales, som ingicks strax efter kriget - hon plockade upp den krigsskadade unga mannen på sjukhuset - ledde slutligen till flyttningen till Sverige och arbetet på Svenska Dagbladet. Boken mynnar ut i en skildring av en harmonisk ålderdom med den trogna hustrun Christine som ledsagare. "Tvivlets gåva" är fylld av inspirerande insikter, stilen har en avväpnande öppenhet och fräschör.