I den här memoarboken ägnas vännen och mentorn Alvar Aalto särskild uppmärksamhet. Detta följer naturligt av bokens tema: sökandet efter den förlorade fadern. Här blir vi delaktiga av en fängslande diskussion om skapandets hårda villkor. Det handlar om identitet, eller snarare om jagets flyktiga och undflyende natur, vilket Schildt konkretiserar med sina analyser av Cèzannes måleri lika väl som av Alvar Aaltos kameleontliknande personlighet. Behovet av en Gudsbild, en annan fadersgestalt, tas upp konkret -i samband med interiörer från det grekiska Leros - men också filosofiskt, samtidskritiskt. Man skall dock inte tro att Schildt nu blivit gravallvarlig. Humorn och självironin blommar, inte minst i kapitlet "Den allvarsamma leken", där det visar sig att det inte alltid var så lätt att spela stor älskare. Kamratäktenskapet med Mona Morales, som ingicks strax efter kriget - hon plockade...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok