Året är 1861. Garibaldi har enat Italien och landet får en ny kung. I byn Grottole föder Concetta, godsägaren don Francescos husa och hora, honom äntligen en son. Hon har redan fött sex döttrar, men nu lovar don Francesco att gifta sig med henne och göra henne till en ärbar kvinna. Ödet vill dock annorlunda. Stridigheter mellan den nye och den gamle kungens anhängare har brutit ut och den nybildade italienska staten konfiskerar Don Francescos ståtliga släktgård och gör om den till föreningslokal. Don Francesco tvingas att gifta bort sina sex döttrar, för att trygga deras försörjning, och de blir alla djupt olyckliga i sina äktenskap. Dottern Albina förlorar alla sina barn utom ett, den levnadsglada och djupt älskade Candida, och när Albinas make Vincenzo inte samtycker till Candidas giftermål med Colino tar Albina helt sonika livet av honom i ren desperation. ...
Visa mer
Recensioner
2010-02-09
Betyg 
En trevlig läsupplevelse. Vi får följa ett antal personer i den fattiga byn Grottole i Syditalien från år 1861 fram till 1990-talet. Invändning: För lite om för många personer.
2009-12-12
Betyg
En debutroman (hon har skrivit noveller och dikter tidigare, vilket jag tror att hon gör bra - för språket är poetiskt och vackert) som jag inte hört tals om innan jag tog den från snurran för korta lån på biblioteket. Men titeln och baksidan och bilden lovade gott.
Det var svårt att komma in i boken. Trots fina människoporträtt (starka kvinnor) och naturskildringar. Man får följa kvinnor i samma släkt genom olika generationer och det brukar locka mig. Se hur familjer förändras och avspeglar samhällen osv, speciellt kvinnor.
Men...det är något som inte griper tag. Visst jag kan känna bitterheten och de olika livsödena, men jag känner inte med dem. Det blir aldrig riktigt lockande och jag bryr mig inte om Albina och hennes dotter Candida, de lockar mig inte.
Sedan kan ju inte jag sluta läsa en bok även om den inte griper tag eller lockar, jag MÅSTE läsa ut den ändå. I det här fallet är det en bra egenskap för boken tar sig, den blir bättre på slutet.
Småcharmig och en härlig bild av Italiens historia blir slutbetyget.
2009-11-21
Betyg
Intressant italiensk släktkrönika. Mustigt språk som ibland påminner om Torgny Lindgren eller Kerstin Strandberg i 10 systrar. Datumet den 27 mars 1861 glömmer man knappast efter att ha läst denna roman. Då blev Rom det enade Italiens huvudstad. Samma dag rann 5000 liter olivolja ner för en av gatorna i Grottole i Basilicata och samma dag föddes Francesco Falcones son. Jag läste boken tillsammans med ett 10-tal andra Italienvänner i november 2009.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
