Tunisian girl

Betyg

Att sätta betyg är inte enkelt. Man kan ta hänsyn till språklig stil, viktigt innehåll, när boken skrevs, författaren och omständigheterna kring tillkomsten. Tunisian girl är en bok som ska bedömas efter det sistnämnda, tycker jag.

Lina Ben Mhenni var mycket aktiv från allra första början av den arabiska våren i Tunisien då ingen i omvärlden såg upproret mot Ben Ali växa. Efter ett uppmärksammat självmord tändes krutet och alla bloggare, journalister, filmare och människor som ville berätta om våld och förtryck för omvärlden drabbades av den hårda censuren.

Boken är skriven i hast. Det märks på språket. Men ser man genom det har vi ett unikt tidsdokument som inte valsat genom hemliga arkiv och senare forskare och journalister som berättar hur det var. Här får vi storyn direkt från författarens kompetenta och välinformerade "penna".

Det blir mer av en rapport och jag gillar hennes vilja att visa att Tunisien var först och så här gick det till. Jag gillar att hon framhäver sin egen insats, en förebild för arabiska kvinnor hoppas jag.

Och allt det här är möjigt genom den trojanska hästen i alla diktaturer. Diktatorns mardröm. Ett nätverk där människor kan få reda på vad som händer, i realtid. Diktaturens klassiska avväpning, förnekandet och mörkläggningen, fungerar plötsligt inte.

Det är en spännande utveckling som det inte går att förutse fortsättningen på. Vi hör ju också hur samma teknik används av regimerna i t ex Syrien och Ukraina MOT medborgna. Vi vet inte hur utvecklingen kommer att se ut, men vi vet nu att något nytt och stort har hänt. Tunusian girl är en direkt rapport från fronten.

Dessutom: hon berättar att hennes familj inte hade mycket pengar, Men föräldrarna talade öppet om politik och för dem var det viktigt att ge barnen datorer och annan kommunikationsutrustning redan tidigt. Lina hade dator i tidig ålder. Det kändes hoppfullt. Att hon betonar föräldrarnas ansvar och att hon visade att det går att förändra världen när man minst anar det och då måste man vara beredd.

I förordet skriver den svenska journalisten Yasmine El Rafie om det faktum att världens medier inte såg vad som hände i Tunisien. Hon radar upp många exempel på hur omvärlden misslyckades med att tolka situationen och ger några kängor åt slöa styrda medier. Det känns inte som att hon höjer bokens innehåll, snarare tvärtom.

Vi kan konstatera att det mesta som händer i världen vet vi ingenting om. Som det ser ut just nu så vet man inte allt om hur det ser ut i Syrien, någon frågade här på BT hur det står till med fängslade journalister i Bahrain. Och så har vi Ukraina, Vitryssland och så vidare.

Jag vill inte ursäkta världens medier, de är bortom all räddning, förblindade som de är av vinsttänknade och sensationer med Västvärlden i fokus.

Förordet sätter allt i ett negativt fokus som jag inte ser i Ben Mhennis bok. Hon verkar vilja förmedla att modiga journalister i alla länder borde resa sig, slå på datorn och söka upp närmaste nätverk och server för att förena sig.

Vi (Väst) kommer aldrig att se allt och det behövs inte. Nu måste vi alla ställa upp och gräva där vi står. Berätta! Vi lyssnar.

Betyg

Mycket intressant innehåll, men dåligt skriven. Märks att hon fick kort tid på sig att skriva boken. Skulle gärna läsa en välskriven bok om henne.

Betyg

Det enda felet med den här boken var att den tog slut för snabbt, jag vill ha mer! Mer information, fler tillbakablickar, mer analys. Men det känns som viktig läsning och, framför allt, hoppingivande. Det är möjligt för vanliga människor i ett förtryckt samhälle att göra skillnad och att förändra sin situation!