Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.
Visa mer
Recensioner
2013-05-08
Betyg 
Fantastiska bilder, dock var bildspråket för att "döda patriarkatet" (såsom jag tolkade det), så svårt att ta till mig då det var ren slakt det handlade om. Var tvungen att hela tiden koncentrera mig för att hitta kärnsagan, den var inte tydlig genom berättandet. Men bilderna Så UNDERBARA, uttrycksfulla båda i drag och nyanser. Jag gillar verkligen idéen och kanske att hennes förord byggde upp för höga förväntningar i mig för det är en helt suverän bildidé - att förvalta något traditionellt och göra det till något futurellt både i text och bild.
2012-07-06
Betyg
Ett spännande försök att omskapa sagan om Tummelisa. I den här sagan är Tummelisa inte längre ett objekt som blir föremål för andras önskningar, utan ett subjekt som tar makten över sitt liv - en äventyrare i stil med de klassiska manliga hjältarna hos Hemingway, Kerouac, Hamsun, Burroughs etc. Serieformen är inte fel och det är snyggt gjort. Jag förstår att författaren velat renodla tanken om Tummelisa som objekt/subjekt; ändå önskar jag att hon hade dykt lite djupare i HC Andersens saga som har många lager av betydelser. Jag vill också veta mer om denna nya Tummelisa som dödar sina fiender och lugnt gör vad som krävs för att hon ska överleva. Det saknas en problematisering av det manliga hjältemönstret, även om slutet antyder att det inte finns någon enkel väg framåt.
