t'sink'is bich'ebi (Zinkpojkar)

Betyg

Otäck realism i skildringarna och knivskarp i kritiken mot det totalitära. Bra men ’Bön för Tjernobyl’ var starkare tycker jag.

Betyg

En bok svår att släppa, alla dessa människoöden fångar mig och detta var en bok jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Betyg

Liksom Aleksijevitjs andra verk är också detta en ytterst relevant bok som dokumenterar och åskådliggör vad det innebär att vara en sovjetmänniska. I detta fall får vi ta del av militärer och anhörigas erfarenheter av det Afghansk-sovjetiska kriget (1979-1989) och konsekvenserna av det. Författaren låter den lilla människan berätta om plikten och krigets hopplöshet, avskalat och nära, men ändå med brännande detaljer. En make dör, en mor lämnas sörjande, en ung man lär sig döda människor, någon får benen amputerade - och efteråt - inget tack för insatsen. Kriget hade blivit ett statens misstag, en skamfläck. Genom boken ekar frågorna: Vad tjänade kriget till? Vad tjänar något krig till? Vem står ansvarig? Aleksijevitj påminner mig ännu en gång om att jag borde vara pacifist.

Betyg

Egentligen vill jag sätta betyget 4. Men jag kan inte det. Trots att det är en bra bok.

Det blir lite mycket av allt tycker jag.
Men väldigt intressant dock.

Framförallt är det extra materialet som gör att det blir segt att ta sig igenom boken.

Fast ändå måste nog extra materialet vara med. Fen skildrar det tuffa i att vara en författare som skriver ner ögonvittnes skildringar från de som har varit med eller är anhöriga till Afghanistan krigs deltagare

Betyg

Slutade läsa efter drygt 100 sidor, tills dess var uppbyggnaden den samma; några sidor av reflektioner av en Afghanistan-veteran och sedan vidare till nästa veteran (eller soldatmor). Det blir lite som en mosaik av kriget, men utan att gå på djupet. Varken bra eller dålig bara en dokumentation, därav 3an i betyg.