En av de charmigaste böckerna jag vet som fungerar både för vuxna och barn. Jag brukade ofta köpa den och ge bort när sonen skulle på kalas när han var liten.
Tove Janssons Trollvinter är en riktig klassiker. En presentbok att ge bort.
Man kan sträckläsa eller endast ta ett kapitel lite då och då. En mycket vacker bok på många sätt.
Tove Janssons vintermoral ? tänk vad stärkt du blir av att få utså lite ensamhet, du kommer ?klara dig bättre om du får ha det lite krångligt?. Tänk vad hel du blir som det första mumintrollet att vakna ur vintersömnen, som får upptäcka något alldeles själv, uppleva årets alla tider, se dalen i en helt annan skrud! Och dessutom tvingas umgås med främlingar, lära sig tycka om en självupptagen hemul och därtill rädda Lilla My från lossnande isflak utan självuppfyllandet i en stor publik som beundrande hejar dig iland. Våren blir något helt annat när den kan ses som en följd av det stora mörkret, den vita snön. Som havet som kommer tillbaks genom isen.
En långsam lite underfundig bok. Jag är inte alls säker på att jag skulle tyckt om den då jag var barn. Men nu vill jag bara borra ned mig i soffhörnet och läsa långsamt utan att någon stör. Och bilderna i boken är underbara. Kommer absolut att läsa fler böcker om " Muminarna"
Jahopp. Inte vidare händelserik, och inte vidare stämningsfull heller. Känns bara som massa irrationella beteenden. Pappan beter sig heltossigt, och mamman är egentligen värre som låter honom. Och på det egentligen inget slut som samlar ihop alltihopa. Nej, Mumintrollen är nog inte för mig.
Fantastisk och lite magisk. Vinterstämningen i boken med den fluffiga snön som Mumintrollet (som brukar ligga i ide så här års) får uppleva är etsade för alltid i mitt minne.
Boken öppna med att väcka läsarens intresse. Pappan som inte känner sig behövd. Han tar sin familj ut till en övergiven fyr långt ute i havet. Alla får nya roller, och försöker leva sitt liv på ön med dess begränsningar. Pappan har uppgiften att försöka ta hand om sin familj, mamman försöker se det praktiska - mat, trivsel och trädgårdstäppan. Ön omringas av havet som kryper närmare och närmare fyren. Varför talar inte fiskaren som bor på ön?
Boken har många dimensioner och jag är inte säker på att jag greppat alla. Läsvärd bok som även är en bok för vuxna.
Jag tyckte om stämningen i boken men berättelsen som helhet lyckades aldrig riktigt fånga mig. Kanske för att mumintrollen saknades? Eller för att jag föredrar de underbara seriealbumen.
Slutet på berättelsen. där alla runtomkring samlas i muminfamiljens hus när de är bortresta. jag tyckte nästan den var en av de bästa muminböckerna. det är vemod, det är gemenskap, det är förhoppning, att hitta sig själv igen. väldigt fin!
hade det inte vart för att ön började leva så att jag nog slutat läsa. den här boken var inte alls lika bra som de tidigare. som mumminmamma hade jag känt mig frustrerad över att inte få göra nåt.
En ganska vemodig bok. Här berättas om vad som händer i muminfamiljens hus medan de är borta på den lilla ön med fyren som det berättas om i 'Pappan och havet'.
Muminpappan tar med familjen och flyttar ut till en liten ö med en fyr. Pappan försöker förstå havet medan familjen försöker trivas på ön. Det är en anorlunda bok, en något allvarligare bok. Men det är också den bästa jag läst hittills. Skulle gärna ge den en stjärna till.
Mumintrollet vaknar ensam ur sitt vinteride. Men han är inte ensam. Det vimlar av olika varelser som är vakna på vintern. Här får vi möta hemulen som lär lilla My att åka skidor. Framför allt får vi bekanta oss med Too-ticki som bor i badhuset på vintern.
Muminböcker gillade jag aldrig som barn, kanske var de för otäcka med alla sina starka färger och symboler. Men som vuxen! Kometen kommer. Farlig midsommar. Trollvinter. Sent i november. Alldeles strålande bilder av mänsklig ensamhet respektive gemenskap. Och roligt. Riktigt roligt.
I din bekantskapskrets finns alltid en snusmumrik. Och en filifjonka. Och en hemul. Och.