En kulturell praktprestation … Måste man verkligen läsa en bok från 1700-talet? Svaret är ett rungande JA! Det räcker inte med att ha läst ett utdrag ur Laurence Sternes Tristram Shandy. Nyhetsläget kräver tung motmedicin.FokusÖstergren har gjort en häpnadsväckande bra översättning av en roman som för mig verkat nästintill omöjlig att översätta.Göteborgs-PostenKänns fortfarande relevant och modernt … Förhoppningsvis ger Östergrens rappa översättning boken en skjuts in i vår tid – och mot nya svenska läsare.Upsala Nya TidningÖversättningen är styvt utförd.ExpressenKlas Östergren har gjort ett enormt arbete med översättningen för...
Visa mer
En kulturell praktprestation … Måste man verkligen läsa en bok från 1700-talet? Svaret är ett rungande JA! Det räcker inte med att ha läst ett utdrag ur Laurence Sternes Tristram Shandy. Nyhetsläget kräver tung motmedicin.FokusÖstergren har gjort en häpnadsväckande bra översättning av en roman som för mig verkat nästintill omöjlig att översätta.Göteborgs-PostenKänns fortfarande relevant och modernt … Förhoppningsvis ger Östergrens rappa översättning boken en skjuts in i vår tid – och mot nya svenska läsare.Upsala Nya TidningÖversättningen är styvt utförd.ExpressenKlas Östergren har gjort ett enormt arbete med översättningen för att göra boken tillgänglig. Den känns modern i språket. Den känns som om den kunde varit skriven idag. Johannes Anyuru Jag skrattade högt. Den är som livet – man försöker tänka: vad är det som är viktigt här i livet?, men det låter sig inte fångas. Den här boken gav mig ett slags känsla för hur det är att leva. Nina HemmingssonSpråkligt, typografiskt, kronologiskt och allmänt stökig. FeminaIngen bok i världen liknar Tristram Shandy, utgiven 1759–1767. Dess lekar med den då nya romankonstens gränser har knappast överträffats och känns lika fräscha än i dag. Lika många har älskat som avskytt boken. Den stackars Tristram Shandy försöker skildra sitt liv och sina meningar, men ständiga utvikningar och infall gör att han knappt hinner mer än födas under bokens gång. Och inte handlar den om hans liv, utan snarare hans oförarglige farbrors, ej heller om hans meningar så mycket som hans filosofiske faders.Utmana ditt tålamod (och din prydhet) med en humorklassiker där allt är ställt på ända – förordet placerat mitt i, dedikationen utbjuden till högsta budgivare, borttappade sidor, en omöjlig kronologi och ständiga typografiska hyss – i en enda hyllning av vad fiktion kan och inte kan göra.I översättning av Klas Östergren och med en inledning av professor Håkan Möller.
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Ok, det här gick bara inte… En knapp femtedel in i volym ett av tre inser jag att det helt enkelt inte är värt en hjärnblödning orsakad av total uttråkning att slå pannbenet blodigt mot boken bara för att sanningsenligt kunna hävda att jag har läst den. Jag förstår mycket väl att det är en av bokens poänger att Tristram själv, när han egentligen ska berätta om sitt eget liv, far iväg i så många utvikningar att det egna livet är vad som avhandlas minst av allt. Det gör den inte intressantare.
Man förstår liksom på håll att boken ska vara både skabrös och humoristisk (tydliga paralleller kan dras till både Rabelais och Cervantes) men alla dessa antydningar, för att inte tala om en eventuell handling, dränks i en fullkomlig eruption av ord. Man skulle kunna tro att Laurence Sterne fick betalt per spaltmeter.
