"Himlen var djupblå. Fortfarande ljust. Jag skulle minnas den där cykelturen, jag insåg det så fort August började trampa. Jag skulle glömma arbetspasset, den knappt färdigkokta pastan, kanske till och med det röda märket på Thoras axel, men jag skulle inte glömma: Augusts mjuka bomullsskjorta mellan mina fingrar, lukten av tvättmedel och cigarettrök, kvällssolen som flätade sig genom Thoras utsläppta hår." Thora, Hugo och August - tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek. Thora kommer från gamla pengar och är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Thora och August. Sedan Hugo. Två blir tre, en trio och de delar på tankar och känslor men är kanske ändå inte helt i synk. Det går upp, det går ner och känslorna är starka. För att vara en debut tycker jag den håller mer än måttet. Man slungas tillbaka till ungdomens kärlek där man trodde att allt skulle vara så för evigt.
2021-10-08
Betyg
Är det verkligen INGEN som tänker ta upp det faktum att Kjell Westö redan skrivit den här boken och dessutom gjorde det mycket bättre?
Betyg
Lång boks färd genom den omöjliga kärleken och min väg från två till fem i betyg.
Del 1 är inbjudande och stabil. Sedan blir det problem, när Hugo och Thora växelvis för berättelsen framåt. Deras inre reflektioner om vad de är med om är så vaga och knapphändiga att de verkar veta lika lite om sig själva som vi läsare gör. Det blir inte alls trovärdigt.
Samtidigt väcker det så småningom starka tankar och känslor hos mig. Är vi EGENTLIGEN inte så här skugglika, undflyende, och ambivalenta? Åtminstone inför varann och i våra överkänsliga reaktioner, när det gäller närhet och förmåga att knyta an till dem vi trånar starkt efter och därför är väldigt rädda för att bli avvisade av?
När sen deras inre reflektioner blir mer fylliga och normala och boken visar tydlig lek och likheter med författare som Hjalmar Söderberg, Klas Östergren, GunBritt Sundström, Lydia Sandgren och Sally Rooney, tänker jag att detta är en bok skriven av AI - teknik och skickliga algoritmer, om nu den tekniken varit längre utvecklad än idag.
Beskriver inte detta en existentiell saknad och längtan efter något ouppnåeligt i det här begränsade livet?
Minns vi inte minst en stor olycklig kärlek i vårt förflutna, som vi då och då tänker kunde gett oss det perfekta livet i stället för den vardagstyngda halvmesyr vi hamnade i och är inte det här en bok som skickligt kapitaliserar på det?
Men sen fångas jag in i romanen i dess egen rätt, när kärleksturerna mellan Thora och Hugo går mot sin kulmen. Extra härligt blir det, när ett kapitel utspelar sig på Thielska galleriet, som jag för första gången besöker samma helg som jag lyssnar på/läser boken och bl a stannar inför samma tavla av Edvard Munch som Thora gör i boken!
Boken är f ö strösslad med kända miljöer i New York, Stockholm, Paris, London och Berlin, så många läsare hittar säkert liknande beröringspunkter.
När jag sedan efter att ha avslutat boken, fortsätter med att läsa om del ett, fylls jag med en stark känsla av förlust, sorg och hopp. Jag har svårt att somna efteråt och femman är i hamn.
Betyg
”Trion” lockade mig när jag läste att den sålts till sju andra länder för rekordbelopp redan innan utgivning. Älskar även omslaget! Det är Johanna Hedmans debut, och jag är enormt imponerad av språket. Boken är otroligt välskriven. Den är lite för långsam för min smak, och handlar egentligen inte om någonting, men med detta språk så funkar det ändå. Thora, August och Hugo är unga vuxna och boken handlar om dem. Om relationen till varandra, till andra, om svartsjuka, klass, kärlek, vänskap. Jag antar att man kan kalla boken generationsroman?