
Tre romaner med något gemensamt; om än inte helt lätt att precisera vad. Alla tre ganska korta till omfånget. Alla tre med huvudpersoner som bär ett envist, lätt excentriskt drag, såsom Lars Gustafssons romankaraktärer brukar göra. Men där finns också någonting annat som gör att just de här tre börjat framstå som verkliga klassiker. Det har att göra med hur en levande tid gestaltas. Tiden hos Gustafsson kan nästan stanna upp, som en boll i ett serveuppkast, sakta roterande i luften med vänsterspinn mot en texansk sommarhimmel, som i Tennisspelarna [1977]. Den kan också anteckna sig som universell; jaglös som bin eller som den människa som vet att det är ute med henne och svarar på denna vetskap med kärlek, i En biodlares död[1978]. Eller så kan den nästan helt utan avbrott låta ett brokigt liv utspela sig under En kakelsättares eftermiddag [1991]. Denna nyutgåva är försedd...
Visa mer
Recensioner
2016-05-10
Betyg
Boken är oerhört trivsam att lyssna till...men det är synd att det finns ett förord! Det borde komma sist istället eftersom det på något sätt tar bort lite av magin.
Betyg
På författarens eget förslag börjar jag min läsning av hans böcker med ?En biodlares död?. Stora författare, och dit räknar jag Lars Gustafsson, ska man läsa långsamt, eftertänksamt, backa tillbaka lite, läsa om. ?En biodlares död? består av fragment av berättelser, blandade återblickar och korta ögonblick i nutid. Det gör den på så sätt lättläst men inbjuder dessutom till omtag. Och den lämnar mig med egna minnesbilder och många tankar om det jag läst.