Jag bor i ett hus som helt och hållet är byggt av plåt, med fyra plåtväggar, ett tak av plåt, en skorsten och en dörr. Helt och hållet av plåt ... Länge kände jag mig fullkomligt tillfreds här och var övertygad om att jag aldrig skulle kunna hitta ett bättre ställe att bo på. Sedan dök det upp en kvinna i dörren och sa: 'Jaså, det är här du har gömt dig.' Om man trivs i sitt plåthus på en ödslig högplatå, med sandstormen som enda sällskap, då är det lätt att hålla sig för skratt när man får oväntat besök. När besökaren dessutom helt sonika flyttar in och börjar klaga på att skorstenspipan är för kort och på att fönsterluckorna inte går att öppna, då har livet förvisso tagit en olycklig vändning. Och de tre eremiterna Simon, Peter och Philip ? tafatta ungkarlar som bor i var sitt skjul i närheten ? är tydligen inte längre välkomna i ens hus. Och vem är egentligen den där Michael Hawkins...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok