Torpet

Betyg

De tre vännerna Lo, Johanna och Harry har sommarlovet framför sig. För knappt ett år sedan hittade de en gammal sal i sin skola. Det blev en otäck och farlig upplevelse och nu ser de fram emot ett lugnt och härligt lov. När hunden Korven blir skrämd av en smällare och smiter letar barnen tillsammans. De hamnar nära Prästklippan, som de hört berättas om samt ett mystiskt torp. Så inleds denna fristående fortsättning på Salen.

Medan jag skrämdes mer av Salen så tycker dottern att denna är läskigare. Båda är dock riktigt otäcka och miljöer och händelser beskrivs utförligt och målande. Det är lätt att tycka om och känna med de tre barnen. Deras vänskap och omsorg om varandra beskrivs så fint.

Det är så fint att få lite historia inbakat och jag tycker verkligen om dagboksanteckningarna.

När vi läst ut boken, alldeles för sent på kvällen (på helgen som tur var) så rusade hon ner till pappan för att berätta hur allting slutade. Han har inte varit med och läst dessa böcker men har fått dem utförligt återberättade av dottern.

Jag skrev tidigare att denna del är fristående och det fungerar absolut att börja med denna men läs dem ändå i ordning! Dels vill du inte missa någon del, dels får du så klart en djupare förståelse om du läser dem i rätt ordning.

Om makt och att vilja ha mer. Om familjer. Om att söka sina rötter. Om häxor. Om ont och gott. Om nya familjemedlemmar. Om att tvingas gömma sig. Om plågoandar. Om sommarlov, vänskap och sjöbodar.

Betyg

”Torpet” är den andra fristående delen efter ”Salen” som båda är andlöst spännande spökhistorier där dåtid och nutid möts i den blivande spöktrilogin.

”På jakt efter en bortsprungen hund hittar de tre vännerna Lo, Harry och Johanna ett bortglömt gammalt torp i närheten av den så kallade Prästklippan. Omgivningen runt Torpet har en mystiska och otäck stämning och känslan av obehag blir inte bättre när vännerna kommer ihåg den gamla sägnen som säger att en präst för många hundra år sedan dog där på ett fasansfullt sätt och därefter spökar runt Prästklippan och Torpet.

Men det är mer än den döda prästen som är skrämmande med torpet och området runt det, för där finns också en person som Harry fruktar mer än någon annan.

Det blir upptakten till ett gastkramande äventyr där det visar sig att inget i den gamla sägnen är som de trott och att ondskan och hotet finns närmare än vad de kunnat ana.”

"Torpet" är en gastkramande skräckfiktion som riktar sig till bokslukande mellanstadieläsare som vill ha mer nagelbitande läsning.

Det är ett bra flyt i berättelsen med ett målade språk som gör att berättelsen flyter på fint där vardagliga händelse blandas med spökhistorier från förr.

Förutom att det är en spökhistoria så är det en berättelse som speglar en fin vänskap mellan huvudpersonerna Lo, Harry och Johanna, samtidigt som barnen tampas med samma problem som många andra mellanstadiebarn gör, som klasskompisar som inte är schyssta, familjebekymmer och rädslan för att bli lämnad ensam och utanför.

Det jag även uppskattar med böckerna i Spöktrilogin är att en av barnen som heter Leo inte benämns med någon könstillhörighet, de är något som jag uppskattar och hoppas jag ser mer av i barn- och ungdomsböcker.

Här har man verkligen lyckats skriva skräck och spänning för slukaråldern!

Det här är en övernaturlig skräckfiktion med en gastkramande berättelse där man känner den rätta spökrysningen ila neråt ryggraden!

Nu ser jag fram emot att läsa den kommande och avslutade delen ”Källaren” som släpps i slutet oktober i anslutning till Halloween.