Tom Jones

Betyg

kurslitteratur

Betyg

Äntligen! Ett tag var jag allvarligt oroad över att behöva spendera större delen av 2010 i Henry Fieldings sällskap. Det gick till och med så långt att jag kollade min iPod med jämna mellanrum för att se att jag verkligen hankade mig framåt i spellistan.

The History of Tom Jones, a Foundling är, som den intuitive läsaren kanske redan har uppfattat, den extremt långa romanen om mannen med samma namn. Vi får följa den till synes föräldralöse Tom genom hans uppväxt hos den gode Mr. Allworthy samt hans fortsatta äventyr på den engelska landsbygden och i London. På vägen stöter han ihop med en mängd olika karaktärer och då inte minst hans heta kärleksintresse: miss Sophia Western.

Tom Jones är en klassisker i ordets sanna bemärkelse: den har samtidigt rykte om sig att vara den första riktiga romanen, den första humoristiska romanen och dessutom den bästa som perioden litterärt har presterat. Jag känner mig benägen att härmed viga mitt liv åt att hitta åtminstone ett verk från mitten av 1700-talet som är bättre, det kan inte vara omöjligt.

Det största problemet med Tom Jones är, om jag skulle ha missat att nämna det, längden. Humorn ligger primärt på ironisk skrocknivå, exempelvis med beskrivande namn som Allworthy, Thwackum och Square. Karaktärerna känns rätt endimensionella, inte minst Jones själv. Den enda komplexiteten i hans djärva, stiliga och allmänt genomhederliga person skulle väl då vara hans benägenhet att gärna hoppa i säng med alla kvinnor som kommer i hans väg trots att han gång på gång dyrt och heligt lovar sin Sophia evig kärlek.

Sade jag förresten att den var väldigt lång?