Språket är underbart. Väldigt välskrivet och vackert språk. Däremot tycker jag att själva grundhistorien är ganska tråkig, och lite väl tungsint för mig. Men som sagt. Språket är en ren fröjd att läsa!
Liksom romanen Hohaj utspelas denna i Norrlands obygd (även om denna börjar i en stad söderut) och i båda finns sorg, sorg som kan läkas. Båda böckerna är lika bra.