På den vackra men avskilda herrgården Trawbawn bryts Lydia Beauchamps ensamhet när Adam, en ung främling, anländer. Han blir snart Lydias uppskattade kontakt med omvärlden. När hon ber sin nye förtrogne om hjälp med något både märkligt och komplicerat ställer han genast upp. Lydia vill att han ska fara till Dublin för att hitta hennes dotter Grace som fjärmat sig och vägrar upprätthålla någon kontakt med modern. Uppdraget präglas av obehagligt grumliga orsaker. Vad i det förflutna har tvingat en dotter att ta farväl från sin mor? Och varför gör Adam detta utan övertalning, trots att han måste inse uppdragets säregna natur? Snart har Lydia och Adam, de omaka vännerna, inlett ett spel på liv och död. Lydias önskan om en möjlig försoning förvandlas sakta men säkert till ett obevekligt behov av hämnd. Julie Parsons femte bok på svenska är en lysande uppvisning i högklassig psykologisk...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Svag trea. Jag kände rätt mycket motstånd mot att läsa hela tiden, vilket gjorde den svår att ta sig igenom. Svårt att vare sig fastna för eller helt ogilla de flesta karaktärerna. Kände mest att jag inte var så intresserad av att följa dem. Och så har jag svårt för att det alltid ska in en massa våldtäkter i den här typen av berättelser.
Betyg
Det här måste vara en av de mest menlösa böcker jag någonsin läst. Det här är den andra gången som jag ger mig på Julie Parsons: Timglaset, men åter igen klarar jag inte av att ta mig igenom hela boken som är så ointressant skriven att jag knappt hänger med i historien. Karaktärerna är vaga och ointressanta. Som om det inte räckte är boken fylld med ointressanta tillbakablickar som inte för själva historien framåt, och dessutom saknar den allt vad spänning är.
Och som om det inte räckte så läser Pia Johansson som jag tycker är en bra skådespelerska och en utmärkt komedienne- extremt oengagerat och med noll inlevelse.
Den här boken kan bara få en 1:a i betyg från mig.
Definitivt ingenting som jag kan rekommendera!
2010-07-13
Betyg
Att jag minns denna boken trots att det var ett tag sen jag läste den måste vara ett gott tecken, dock minns jag inte exakt vad jag tyckte vilket kan vara ett sämre tecken. Men jag minns iallafall att jag inte tyckte att den var dålig, inte superbra heller. Medel!