Bilderboken ”Till vildingarnas land” är en fantasieggande pärla som spänner över ett brett känsloregister. Den väckte stor uppståndelse när den först gavs ut. Sendaks fascinerande, suggestiva bilder växer över uppslagen - en fest för ögat. En kväll busar Max så vilt i sin vargkostym att han får gå till sitt rum. Men han låter sig inte kuvas utan morrar tillbaka åt sin mamma. Inne på sitt rum skapar han en fantasivärld och seglar till vildingarnas land. Där blir han kung efter att först ha tämjt varelserna med sin magiska blick. Men efter ett tag tröttnar Max på vildingarnas beteende och längtar hem till tryggheten - till någon som tycker om honom. ”Till vildingarnas land” finns även som film, i regi av Spike Jonze.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Fy, Jag har läst och hört av så många att de inte gillade denna bok som barn, och nu kan jag förstå det bättre. Desto mindre kan jag förstå hur den kan ha så högt betyg på boktipset! Jag tycker den utstrålar elakhet, inte barnslig busighet. Teckningarna påminner mig om en blandning av medeltida helvetesmålningar och världen innanför helvetesportarna i Elder Scrolls: Oblivion. Med tanke på den ytterst sparsamma texten vänder den sig till små förskolebarn som med rätta blir rädda. Mycket nära en etta! Mardrömsgaranti om man använder den som godnatt-saga.
Betyg
Jag visste faktiskt inte att jag hade läst den. Såg den exemplifieras i massor av litteratur om barnböcker och blev nyfiken, undrade vad den hade (mer än det vilt mjukt lurviga bildmanéret). När jag läste de första sidorna mindes jag att jag faktiskt har läst den i barndomen, och då ogillat den starkt. Den var konfliktfylld, skrämmande. Som vuxen uppskattar jag den mycket mer - med sensmoralen att världen kan vara skrämmande och ibland beter vi oss fel - men världen/familjen/kärleken finns ändå kvar. Ännu mer uppskattar jag den när jag läst Vildingarna av Dave Eggers, som gör historien större. (Har ännu inte sett filmversionen.)