2015 års Nobelpristagare i litteratur! Sovjetunionen. Det började med drömmar om en ny människa, som skulle formas av de kommunistiska idéerna. I stället kom hon att präglas av krig, läger och umbäranden, men också av höga ideal och vardagens socialism. Hon levde i ett mäktigt imperium, älskat och fruktat världen över, men en dag gick det under och kvar blev bara sovjetmänniskan, som plötsligt kastades ut i en osäker och obegriplig tillvaro.I över tjugo år har Svetlana Aleksijevitj rest runt i de forna sovjetrepublikerna och sökt upp kvinnor och män med olika bakgrunder och erfarenheter. Hon har pratat med förlorarna ? gästarbetare, barnhemsbarn, anhöriga till självmördare och många, många andra. Av tusentals röster har hon skapat ett körverk om livet i den socialistiska utopin, om kaoset som följde ? och om det tilltagande politiska förtrycket av i dag.»Tiden second hand«...
Visa mer
Recensioner
2022-03-26
Betyg 
En bok som borde vara obligatorisk läsning för att förstå 2022 och hur komplext allt är i Ryssland och de gamla sovjetstaterna. Fruktansvärda människoöden i en strid ström och det hade varit en solklar femma om det inte varit för att det ibland blir lite oklart vem som beskriver sin tillvaro i kapitel där flera intervjuats. Annars ett strålande flyt i språket och fantastisk närvaro i alla dessa samtal.
2018-03-23
Betyg 
Boken ger en bra och intressant inblick i det ryska samhället och en bra förståelse för hur Putin kan ha en så stark ställning efter det kaos som rådde efter sovjetstatens sammanbrott.
2016-01-12
Betyg
Nobelpristagarens sista bok i serien Utopins röster är lika storslagen och grym som det ryska folkets 1900-talshistoria. Ur drömmen om en mjuk socialism efter Stalin föddes ett nytt skräckvälde: den brutala rövarkapitalismen.
Svetlana Aleksijevitzs metod är densamma som i hennes tidigare dokumentärer. En mångfald röster spelas in på band eller nedtecknas på papper. De fogas samman till en gripande berättelse. Här låter hon varje person få större utrymme än i debuten ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”. De enskilda ödena är bättre disponerade. Muntliga historier växer till litteratur som det inte går att värja sig mot.
Årtalet 1991 är en vattendelare. Folk rusar ut på Moskvas gator för att hindra stridsvagnarna göra slut på Gorbatjovs perestrojka. Man lyckas stoppa ett andra inbördeskrig mellan vita och röda. Det blir inget nytt Ungern 1956, inget Prag 1968, inget Himmelska Fridens torg i Peking. Men det blir Jeltsin och gangstrar och vild kapitalism. Många känner sig lurade. Förlorar både jobb, inkomst och bostad i landets ekonomiska chockterapi.
En socialistisk union bryts sönder under blodiga uppgörelser i de kaukasiska republikerna. Afghanistan ersätts av Tjetjenien som rysk krigsskådeplats.
Jag känner knappt igen mig som människa efter att ha dopats med 650 sidor ryskt, ukrainskt, vitryskt m fl grannfolks lidande.
I detta ”demokratiska” postsocialistiska samhälle är patroner dyrare än en rekryts liv, och nyrika som ledsnat på sitt lyxliv kan köpa sig extraordinära nöjen som två dygn i fängelse med bajstunna i cellen!
Tiden second hand?
Jo, jag begriper att detta sörjande och litteraturälskande folk, som lever i miljöer där alkoholism tycks vara en vanligare dödsorsak än hjärt- och kärlsjukdomar, kan sluta upp kring en stark ledare som Putin, vår tids ”lillefar”, och längta efter ett nytt imperium, ett nytt fosterland att älska och dö för.
2015-10-08
Betyg 
Svetlana Aleksijevitj - den tredje boken jag läser. En gripande skildring av människoöden. Fokuset är denna gång kommunismen, och känslan av identitet, saknaden av - och förlorandet av en identitet som upptog hela ens värld. Den behandlar också perestrojkan, och omvälvningen under 90-talets Ryssland, känslan av tillhörighet och historik - en komplicerad blandning av kärlek och vemod.
"I memoarer kan man läsa om hur det tsaristiska Ryssland försvann på tre dagar - nu var det samma sak med kommunismen. Det tog bara ett par dagar. Svårt att fatta..."
Det som griper mest är den enskilda människans berättelse. Om sorgen av ett liv som yngre generationer inte förstår, eller känslan av att historien upprepar sig själv...på gott och ont. En läsvärd skildring som bäst tas in bit för bit. Detta är ingen sträckläsning, utan funkar bäst en berättelse åt gången, en människas berättelse och livshistoria i taget.
Svetlanas samling av intervjuer ger rum för eftertanke - jag finner det extra intressant att ta del av känslor och uttryck från "insidan" den ryska kulturen istället för att stå utanför och "titta in". Missförstå inte. Denna bok är inte bara sorger, men också kärleksfulla minnen, glädje, hopp och skratt. Ett citat som jag tycker sammanfattar väldigt bra;
"För ryssen har lyckan aldrig hängt samman med att ha en massa pengar. Det är just det som skiljer den >>ryska idén<< från den >>amerikanska drömmen<<."
2014-08-14
Betyg
I början var det lite jobbigt att hon inte hade snyggat till berättelserna till skriftspråk men när jag kom in i boken så gillade jag det. Det var som om jag fick sitta med i köken och lyssna på alla väldigt tragiska människoöden. Efter den här boken undrar jag om det finns en enda lycklig människa i hela forna Sovjet.
