Thérèse Raquin

Betyg

En bok som definitivt är värd sin titel som klassiker. Emile Zola behärskar i denna bok konsten att skapa intressanta karaktärer att följa. Människor som både blir mänskligt mänskliga när de väljer fel framför "rätt", här i ett äktenskapsbrott på 1800-talet. Men de blir också omänskliga i sina ageranden, dock kanske det är så människor verkligen reagerar och agerar i samband med ett mord? Det kryper lite i min kropp i läsandet av denna bok, jag kan bara inte riktigt lägga ifrån mig boken. Även om jag vet att tragedin kommer utveckla sig om jag fortsätter att läsa. Jag beundrade och blev rädd för både Therese, Laurent, Camille och frun. Alla retade de gallfeber på mig och alla kröp in under huden lite äckligt sådär. Boken beskriver helt klart den galenskap som kan drabba en människa i samband med en passion och i samband med fruktansvärda vägval i livet. En bok som alla på ett fängelse borde läsa kanske?

Betyg

I sin debutroman, tar sig naturalismens fader, Émile Zola, an människans laster som girighet, otrohet, missbruk, lättja, hat och mord. I Zolas psykologisk skräckthriller kretsar handlingen kring huvudkaraktärerna Thérèse, Camille, Laurent och Mme. I det romantiska Paris äger berättelsen rum och med en utförlig beskrivning av Zola får man en ärlig och detaljerad bild av huvudstaden. Utöver romanens dekadenta handling får den en att förundras och chockas av den dramaturgiska omvälvning som romanen präglas av. Sammanfattningsvis kan man utan tveka fastslå att romanen lever upp till det som bara en riktigt bladvänder kan åstadkomma.

Betyg

Inte illa. Ändå trött på böcker som hela tiden kretsar kring mord. Denna känns också lite småtrist eftersom de två mördarna inte kan stötta varandra.inte ologisk i sin psykologi, men med en aning eller känsla av hur Zola styr, och inte karaktärerna. Störde mig lite hela tiden. Och i mitt bakhuvud viskade "om ni tar någons liv så är det väl klart att era liv förstörs. Skyll er själva."

Betyg

Lurig, rak,och befriande ärlig från början, men blir tyvärr lite flämtande och överdrivet dramatisk mot slutet. Det är nästan för mycket känslor och icke-känslor som trängs. I slutet är den intetsägande Madam Raquin jag faktiskt sympatiserar mest med, om än på ett hånfullt sätt.

Betyg

Psykologisk skräck eller gastkramande realism? Både och, och lite till! Den bästa franska 1800-talsromanen, som friktionsfritt kombinerar dekadens med naturalism. Grönt!

Betyg

Spännande rakt igenom, rakt på sak och aldrig tråkig.

Betyg

En bok kan inte bli så mycket bättre än så här!!

Betyg

Kommer aldrig få tillbaks tiden jag la på den här boken. Läs något annat istället. Vad som helst.

Betyg

Gillade den skarpt, men har svårt att beskriva varför, troligen för att den är så speciell och mörk. Detta en bok jag aldrig glömmer.

Betyg

Jag har för mig att jag tyckte den vara läsvärd, melankolisk och aningen osinnlig. Svag 3:a

Betyg

Èmile Zolas debutroman Therese Raquin är från 1867 men trots det känns den fortfarande aktuell. Psykologi var under den här tiden något nytt och likt en främmande fågel väckte den pessimistiska och allvarliga romanen uppmärksamhet och dess sexuella öppenhet orsakade kritikerstorm. Therese Raquin handlar om en kvinna som tas om hand av madame Raquin som även sköter om sin sjuklige son Camille. Thereses vildhet och önskan efter det fria trycks ner. Redan från början har madame Raquin bestämt sig för att hennes son och den tystlåtna Therese ska gifta sig med varandra. Ett ödesdigert beslut. Paret gifter sig men ingen kärlek existerar. En dag bjuder Camille hem en vän, Laurent till den lilla sybehörsbutiken och det dröjer inte länge innan Therese faller för den djuriske och lustfyllda mannen. I hemlighet inleder de en passionerad affär, stormig och het. I vägen står Camille och onda planer börjar gro. Slutligen blir mord den enda lösningen.

Betyg

En läsvärd klassiker som man verkligen sträckläser! Så fänglsande, men samtidigt så fruktansvärd. Men kanske är det därför den är så fängslande?

Betyg

Jag läste den här boken på gymnasiet. Jag minns att jag tyckte att handlingen var väldigt obehaglig. Den är välskriven, väldigt ingående och detaljrik. Nästan för detaljerad. Vad dem känner och planerar - inför och efter brottet.

Det jobbigt tunga, ofrånkomliga obehag som drabbar dem beskrivs tydligt..Om jag inte var tvungen att skriva en recension då, så hade jag nog slutat läsa. Det är ingen dålig bok. Handlingen är spännande och intensiv. Jag blev starkt påverkad av den men ger den inte mer än en trea i betyg på grund av att den var så känslomässigt tung att läsa.

Betyg

En studie i mänskligt förfall. Javisst, skickligt skriven, naturalism nästan in absurdum. Men då det tyvärr inte finns en enda karaktär i boken som jag kan identifiera mig med eller åtminstone känna sympati för, distansierar jag från historien så att slutbetyg blir en tvåa trots att Zola är en skicklig skribent.

Betyg

Åh, så skickligt! Beskrivningarna ger mig rysningar. Zolas sätt att betrakta omvärlden och sätta ord på allting är en sällsynt förmåga, som jag önskar att jag hade. En död kropp kan bli så äckligt vacker, när Zola beskriver.
Det är såhär man ska upptäcka naturalismen!

Betyg

Det är kanske dags att läsa denna bok igen. DÅ tyckte jag om den! Otäck och suggestiv, måste verkligen ha orsakat rabalder när den gavs ut! Lite seg och långdragen ibland, gäspvarning på sina ställen... Men ändå, en 4:a får det bli.

Betyg

Naturalismen när naturalismen är som bäst. Arv och miljö i kontakt med passionen. Dock föredrar jag att läsa litteratur där karaktärerna inte styrs av sina gener men visst är det en bra roman.

Betyg

Fast på svenska!

Betyg

Kanske inte för den som är lite små depp från början. Det var inte det mest lättlästa, men den var heller inte tung på de sätt jag trodde att den skulle vara. Och om man ser bortom tragedin så kan man få en skvett humor ur den också!

Betyg

Förfärlig.