The women's room

French, Marilyn

| 1977

Flag from en

215


1968. Mira Ward is lonely, depressed and in a mess. Having spent years subscribing to the American Dream of a husband, children and a spotless kitchen in suburbia, Mira decides it's time to go back to school. From the shallow excitement of suburban cocktail parties and casual affairs, through the varied nightmares fo rape, madness and loneliness to the dawning awareness of the exhilaration of liberation, Mira Ward's world is about to be turned upside down. Reviews: "They said this book would change lives - and it certainly changed mine." Jenni Murray "Reading The Women's Room was an intense and wonderful experience. It is in my DNA." Kirsty Wark "The Women's Room took the lid off a seething mass of women's frustrations, resentments and furies it was an angry book about the victimisation of women, about the need to change things from top to bottom it was a declaration...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

M

maria görts

2015-08-05

Betyg

Tjööta!

Camilla Nilsson

2012-05-31

Betyg

En riktig feministklassiker och värdefull läsning för alla unga tjejer.

FranZone c”,)

2012-03-03

Betyg

Som tre säsonger av "Mad men"...

Cecilia Fredriksson

2012-01-05

Betyg

Kan fungera som debattstartande roman då budskapet är viktigt, men som skönlitteratur sett så var det ingen höjdare.

Ulla Englund

2010-05-15

Betyg

Kvinnorummet var nog den första (medvetet) feministiska bok jag läst. Minns att jag tycket den var mycket bra men att slutet hastades bort.

Anna Dybeck

2010-02-19

Betyg

Läste den i tonåren, älskade den...Vet inte om den håller idag.

Karin .

2009-11-20

Betyg

Jag läste nästan sönder den i slutet av 70-talet :)

Louise A

2009-08-20

Betyg

Feministklassiker som kan läsas om och om igen.

Betyg

Jag läste Kvinnorummet 1979 när den var rätt ny i Sverige. Jag blev väldigt tagen av den då. Faktiskt så till den milda grad att jag en period inte pratade om något annat. I den vevan träffade jag en ung man som jag hade en rätt intensiv kärlekshistoria med. Han skrev en gång ett kärleksbrev till mig på en utriven titelsida från Kvinnorummet. Jag mins att jag tyckte att det var höjden av romantik. Trettio år senare när min dotter är tonåring, läser jag om den i tron att den ska ingå i den kanon hon ska få ta del av. Jag upptäcker då att det egentligen inte är någon vidare roman. Jag tycker t o m att den är rätt medioker. Men det som finns kvar är den ilska som French ändå fångar på ett intressant sätt. Och så kärleksbrevet förstås.