
Recensioner
Betyg
Innan jag hade läst min första Kate Mosse (jag hade en tegelsten redo i hyllan) så var jag med på ett julklappsbyte i bokbloggosfären. I det paket jag fick så låg Vintervålnader. Detta var 2011 ... Sedan dess så har jag läst två tegelstenar av den här författaren och de har avskräckt från vidare läsning. Minst sagt. I slutet av mar så var det fortfarande en hel del månad kvar och inga inplanerade böcker. Då kände jag att det var dags.
Det är omöjligt för mig att inte ta upp elefanten i rummet i den här boken. Det här med tillbakablickar och återberättelser ... Här är det en man, Freddie, som återberättar en historia för en antikvariathandlare. I den här återberättelsen ingår en annan återberättelse, som en kvinna, Fabrissa, berättar för Freddie. Det här är inte ett grepp som fungerar för mig. Då har jag ändå inte gått in på detaljnivån i de här återberättelserna. Den är fullständigt absurd. Om någon berättade något för mig på det här sättet så hade jag antingen gått därifrån eller avbrutit dem och bett dem komma till saken.
Man kan nog kalla Vintervålnader för en omständligt berättad spökhistoria, men det är inte spökena som är kusliga. Den intressanta delen, den om katarernas historia, försvinner i all text. Det är egentligen först i efterordet som man får veta något matnyttigt om dem. Jag kände inte alls till det här folket så lite lärorikt var det.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2025/04/bok-vintervalnader-av-kate-mosse.html
2011-11-20
Betyg
Lite väl banal för min smak men har väckt ett intresse för regionen och religionen.
Betyg
Boken skrevs ursprungligen för ungdomar vilket jag inte visste. Jag blev därför lite besviken då jag hade väntat mig en berättelse liknande hennes två första. Det här är en lättläst spökhistoria. Men att läsa om Katarernas historia är intressant och får mig att vilja läsa mer historisk fakta.