With a panorama of 18th-century Denmark and Europe, and weaving in a wide range of historical characters - Voltaire, Diderot, Catherine the Great and George III - this is a tale of ruthless political ambition and personal ambition.
Visa mer
Recensioner
2016-07-23
Betyg 
En fascinerande historia, berättad på ett ganska enkelt och lättillgängligt sätt.
2015-07-29
Betyg
Första hundra sidorna eller så tyckte jag var sååå sega. Danmark på 1700-talet, massor av namn och personer, men ingen riktig handling. Sedan kom den verkligen igång och jag sögs in i handlingen på ett otroligt sätt! Så om man lyckas traggla sig igenom den första delen, som är en svag 2a, så är resten värd en femma i betyg!
2013-10-25
Betyg 
Skönt språk och kul med riktiga historiska personer, även fast en kan tänka sig att boken ligger långt från sanningen. Spänningen höll i sig hela boken igenom och jag läste den i sträck under två dagar.
2013-02-06
Betyg
intressant epok men lyckades inte helt levandegöra personerna. Hade varit intressant att läsa mer om vilka reformer som gjordes.
2012-11-17
Betyg 
Jag kan inte annat än älska Enquists språk och hans briljanta porträttering av den sinnessjuke konungen.
2011-09-13
Betyg 
Efter att ha läst biografin och denna måste jag säga att svenskarnas kärlek till Enqvist övergår mitt förstånd. Jag orkade med första hundra sidorna av livlöst berättande och platta karaktärer.
2011-08-09
Betyg
En intressant och lärorik bok, det var lite kul att få en inblick i det danska kungahuset och det som hände runtomkring på mitten av 1700-talet. Men trots att boken var intressant och välskriven och drogs jag inte med i handling med hull och hår. Kanske för att jag visste hur det skulle sluta, det är nackdelen med att läsa en historiskroman med verkliga personer. Men allt som allt en bra bok var det och jag kan tänka mig att läsa mer av P.O. Enqvist.
2011-08-06
Betyg
"Varför denna löjliga godhet i godhetens tjänst? Varför hade han inte utrensat fienderna, landsförvisat, mutat, anpassat sig till det stora spelet? Var det för att han varit rädd för ondskan, så rädd att han inte velat besmutsa sina fingrar med den, och därför nu förlorat allt?"
Dessa tankar far genom drottning Caroline Mathildes huvud när den danska revolutionen är över; i alla fall i Per Olov Enquists historiska roman Livläkarens besök. Den som har förlorat allt är upplysningsmannen Johann Friedrich Struensee, som kommer att avrättas efter att ha arbetat som den danske konungen Christian den sjundes livläkare i fyra år. Drottningens förtvivlade funderingar sätter igång en tankeprocess hos mig. Jag tänker på godheten och ondskan, dessa två begrepp som de lärda filosoferna har brottats med sedan urminnes tider.
Förenklat så kan godhet sägas vara motsatsen till ondska. Ondska är det som är fel; godhet är det som är rätt. Vilka medel kan stå till buds när godheten vill besegra ondskan? Får de goda använda onda medel? Att använda ondskan för att nå fram till godheten, att göra fel för att uppnå det som är rätt. Det låter som en paradox. Kan det någonsin vara möjligt? Och framför allt: kan det vara rätt?
Tankegångar som dessa känns idag mer aktuella än någonsin. Ibland sägs det rätt ut i samtidsdebatten, ibland antyds det i skuggorna. Exempelvis: vilka metoder får vi använda i kampen mot terrorismen? De som tror sig företräda godheten, det sanna och det rätta, vill gärna bruka de medel med vilka man kan uppnå resultat. Detta ser vi i verkligheten, i vår samtid. Detta förekommer också i Enquists roman. Två motpoler kan urskiljas, nämligen Struensee som företräder Upplysningen och Guldberg som företräder den reaktionära kristendomen.
Innan jag går vidare bör jag kanske redogöra litet för handlingen. I och med konung Frederik av Danmarks död år 1766, blir hans sextonårige son, Christian den sjunde, konung. Christian är en torterad själ, sinnessjuk men godhjärtad. Han är alltför känslig för att kunna styra ett kungarike. Omkring honom rasar kampen om makten, särskilt mellan livläkaren Struensee och informatorn Guldberg. Guldberg tror sig vara utsedd av Gud att vara den som krossar
upplysningen och återinför kristendom, renhet. Det är livläkaren Struensee som tillslut får makten i landet och inleder ett kärleksförhållande med drottning Caroline Mathilde, samt genomför reformer i upplysningens anda. Efter fyra år som livläkare blir han halshuggen. Detta är ett mycket kort referat av en handling som berättas fram med korta, avhuggna meningar, varvade med experimentella tankeströmmar. Det är en rik historia: idéer, psykologi, verkliga skeenden, mänskliga porträtt och kampen mellan godhet och ondska. Karaktärerna är välrundade och mångfacetterade; de bär på tungt bagage och är alla formade av historien.
Mitt i detta finns Struensee, i det närmaste en modern Furst Mysjkin gestalt. Hans handlingar får ibland fruktansvärda konsekvenser, men han handlar alltid utifrån kärlek och godhet. Vad innebär det? Jo, han gör det som han tror är rätt, och hans metoder är aldrig orättfärdiga. När makten är hans inför han åsiktsfrihet, religionsfrihet, tryckfrihet, tortyrförbud med mera. Sådant som anses vara gott, med dagens mått mätt. Rättigheter som sprider ljus i en mörk värld. Men Struensee vägrar använda det onda i godhetens tjänst. Reaktionen använder tryckfriheten mot honom, men han ingriper inte. Detta ligger måhända i frihetens natur. Tror du på frihet så måste denna frihet innefatta alla, inte bara dig själv. Eller? Är alla åsikter lika mycket värda? Är alla människors liv värda att skyddas? Skulle du ha avrättat Hitler, om du hade haft chansen? Skulle du ta till en ”ond” metod för att skydda de goda, de oskyldiga? Var går gränsen?
"Hur kunde man besegra världen om man bara var god, och saknade mod att vara ond? Hur skulle man då kunna sätta en hävstång under världens hus?"
I slutet går han under, Struensee, halshuggen av andra människor som också tror sig vara goda, tror sig göra rätt. För mig som läsare, med mina referensramar och min samlade erfarenhet, är det ändå uppenbart att godhet inte är helt relativt. Guldberg må tro sig handla rätt och gott, men där finns en skevhet. Han kan bara uppfattas som ond, eller som någon som gör ont, eftersom hans handlingar är så avskyvärda. Kanske är jag fördomsfull; negativt inställd till det reaktionära, det kristna. Skulle jag känna avsky inför honom även om han inte torterade eller rättfärdigade att hålla fattiga människor i slavliknande förhållanden; om han enbart var en kristen reaktionär? Måhända. Och vad skulle jag känna för en upplysningsman som använde sig av sådana metoder? Kanske skulle jag känna en viss förståelse; ändamålen helgar medlen och så vidare? Har jag då blivit ond? För det var väl detta som utmärkte
Struensee: endast goda handlingar; i alla fall inga uppenbart onda handlingar i godhetens tjänst. Det var väl detta som fick mig att anse honom god? Struensee torterar inte, till skillnad från Guldberg. Han tystar inte sina fiender, ty han är en upplysningsman och upplysningsmän har vissa ideal som inte får kränkas. Därför måste han gå under. Han kan inte kväsa reaktionen och slå ner kontrarevolutionen. Detta uppmärksammar Guldberg:
"Kanske var det så att Struensee inte önskade låta sig infångas, korrumperas, av makten. Kanske avstod han från det stora spelet. Kanske var han en helt igenom ren människa i det ondas tjänst. Kanske hyste han en naiv dröm om att renhet var möjlig. Kanske ville han inte nedsmutsas av makten. Kanske skulle han lyckas i etta, att motstå maktens smuts, inte döda, inte förinta, inte spela maktens stora spel. Kunna förbli ren.
Och att det var därför Struensee var dömd till undergång."
Historien kan ses som en kamp mellan motsättningar; motsättningarna för historien framåt. Dessa motsättningar finns överallt i naturen och i samhället; motsatta idéer, teorier, praktik, intressen, mål. Kanske kan även godhet och ondska vara två av dessa motsättningar. På 1700-talet stod upplysningen mot det som då var reaktionärt: kungamakten, kristendomen, det oförnuftiga. Upplysningen visade sig starkast, och vann. Kvalitativa förändringar skedde: revolutioner, framsteg, nya rättigheter, nya samhällen. Men många dog på vägen dit. Den franske revolutionären Robespierre avrättade många kontrarevolutionärer, men det var också han som avskaffade slaveriet i kolonierna, införde rösträtt och införde allmän skolgång för de franska barnen. ”Det heliga var vad det heliga gjorde” anser Struensee. Människor är heliga, och människor är vad de gör. God är den som gott gör. Vad är då den som gör både gott och ont; är han god eller ond?
Kanske måste varje fall dömas enskilt; måhända finns det inga enkla svar. Enquists bok ger åtminstone inga sådana. Kanske måste det goda ibland använda sig av onda metoder, fastän det bör finnas vissa gränser som aldrig får överträdas. Även om Struensee går under så lever idéerna vidare. Är godhet att offra sig för sina idéer och sina ideal? Guldberg skulle aldrig ha offrat sig. Godheten är måhända självuppoffrande, medan ondskan förtär allt som den kommer i kontakt med. Men om godheten är självuppoffrande, om de goda offrar sig, vem finns då kvar som kan segra över de onda?
I Livläkarens besök så segrar reaktionen, åtminstone tillfälligt. Men vad händer i det långa loppet? Kanske behöver de goda inte ta till onda metoder för att i slutändan vinna kampen. Flera år efter Struensees avrättning anmärker Konung Christian den sjunde:
”Men man talar om Struensees tid? Gör man inte? Inte om Guldbergs tid!!! Egendomligt!!!”
De onda glöms tillslut, medan godheten lever vidare, oförglömlig.
2010-10-31
Betyg
Som sagt tidigare ville ge P O en chans till, eftersom biografin inte gav vad jag väntat.
Efter att ha lyssnat på PO på Bokmässan blev det Livläkarens besök. Den rekommenderas åt alla som är intresserad av historia där personerna blir synliga och dialogerna sammanfaller, även de stumma. Erotiken är det inget fel på heller, och vad vore en bra roman utan kärleksliv.
En otrolig tid som PO skildrar och en kompetent beskrivning av den avskyvärda lynchningen, såhär gick det väl till, något har blivit bättre i allafall.
2010-08-25
Betyg
Fantastiskt modernistiskt språkbruk. Hela berättarstilen är smått genial genom att använda inte bara strukturen och formuleringar för att skapa spänningar i texten utan det som inte sägs bidrar nästan lika mycket det. Inspirerande till att lära sig mer om den danska revolutionen.
2010-06-22
Betyg
140804: Omlästmed stor behållning.
100620: Vilket vackert språk! Var faktiskt riktigt spännande ända in i mål även om man redan på första sidorna fick veta hur det skulle sluta. Enquist ger en finfin berättelse ur den danska historian.
2010-03-26
Betyg
Var säker på att Kerstin Ekman skulle få Augustpriset 1999. Ingen kunde ha skrivit något bättre på svenska - trodde jag. Tills jag läst Livläkarens besök.
2010-03-21
Betyg
Man får reda på hur det går redan i första meningen. Ändå kan man inte släppa boken, för man måste få veta hur det gick till. En skildring av 1700talet som går rakt in i magen.
2009-10-12
Betyg
Mycket stark, den jag gillar bäst av Enquist - hittills. Men jag har inte läst biografin än.
2009-10-12
Betyg
Mycket stark, den jag gillar bäst av Enquist - hittills. Men jag har inte läst biografin än.
