
Recensioner
2015-08-25
Betyg
En habil fortsättning på Flickan från Ingenstans, men det verkar som om förlaget fått stryka lite väl mycket, eftersom vissa händelser och karaktärer får lite ryckigt beteende, speciellt i slutet. Ser fram emot tredje (sista?) boken.
Betyg
Jag sträckläste första boken "Flickan från ingenstans" för den var så annorlunda, så målande. Och jag hade såklart höga förväntningar när jag kastade mig över del två, "De första tolv". Men den här var betydligt segare att ta sig igenom. Och ibland blev berättelsen så dramatisk och mystisk att jag helt enkelt inte förstod vad författaren menade.
Det var också väldigt många namn och många parallella berättelser, och eftersom jag inte hann läsa den här boken i sträck hann jag glömma vem som gjorde vad och när.
Men berättelsen har ändå ett driv och jag känner för karaktärerna. Miljöbeskrivningarna är tillräckliga för att jag ska se dem framför mig, utan att fastna i ett evigt tragglande av hur allt ser ut. Cronin fokuserar på vad det är som händer, och det gillar jag.
Betyg
Del två i Passagentriologin var riktigt, riktigt bra, bara snäppet under den första delen. De här böckerna är några av de bästa jag har läst och som jag varmt rekommenderar. Läste ut boken på några dagar (drygt 680 sidor). Nu längtar jag tills den tredje, avslutande delen kommer och det blir en lååååång väntan.
4,5 i betyg.
2014-03-10
Betyg
Justin Cronin skapade ett mästerverk när han skrev The Passage, sedan verkar han ha drabbats av dödlig orddiarré och krystat ur sig The Twelve - en obehaglig massa av text, text och text som inte går in i varken hjärta eller hjärna.
Betyg
Som jag har längtat efter den här boken. Dessutom lät jag den ligga ända till min långa julledighet, så att jag verkligen skulle ha tid att grotta ner mig i den. Men... jag blev besviken. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2014/01/de-forsta-tolv-av-justin-cronin.html
2013-02-27
Betyg
Jag blev rätt så besviken på den här. Om jag tyckte att The Passage tappade fart i mitten, så är det ingenting mot vad som händer i The Twelve. Det finns ingen mening med att denna bok är över 600 sidor lång, det hade räckt utmärkt med drygt hälften. På något sätt tycker jag att karaktärerna har blivit plattare trots att jag borde känna dem bättre såhär i andra boken. Mycket av historien är rörig och det är svårt att hänga med ibland. Dessutom finns det minst en riktigt störande episod mot slutet när "onda" karaktärer plötsligt blir "goda", endast för att lösa praktiska problem i handlingen. Tröttsamt är också att familjen, den heterosexuella tvåsamheten och barn verkar vara svaret på allt och det viktigaste som finns, oavsett vad frågan är.