Cioran är en av de absolut mest deprimerade filosoferna genom tiderna och man ska ta hans tankar med en nypa salt men ändå med en stor respekt, vissa citat är storslagna andra får en att le på smilbanden. Extrem är han allt den rumänska filosofen.
Jag följde upp läsandet av På Förtvivlans Krön med denna och fann mig själv besviken tidigt in i läsandet. Formatet "Aforism, efter aforism, efter aforism..." blir för enformigt i längden, i synnerhet när innehållet sällan berör på djupet. "Förtvivlan" är bland det allra bästa jag läst på mycket länge och Cioran förblir en intressant författare, trots denna besvikelse.