The Thursday Murder Club

Betyg

Torsdagsmordsklubben är en bok med en handling som väcker olika känslor i läsaren. Du kan förvänta dig mycket spänning och nyfikenhet som väcks under bokens gång. Men du kan även förvänta dig en väldigt oförväntad humor som kommer leda till mycket skratt.
I början kan det vara väldigt lätt att döma boken när man läser handlingen på baksidan men så fort du öppnar boken är det svårt och lägga ifrån sig den. Författaren är väldigt duktig på att fånga läsarens intresse och med väldigt korta kapitel och ett relativt enkelt språk passar den många målgrupper.
Fyra väldigt olika men extremt intressanta pensionärer samlas för att lösa ett oförväntat mord. Och det kommer pekas många fingrar på väldigt många karaktärer innan man får alla svar.
Alla karaktärerna är väldigt speciella på sitt sätt men dom är väldigt lätta och tycka om och med flera uppföljare är detta en bok som är värd och läsa.
Jag kommer definitivt läsa uppföljaren och jag rekommenderar er andra som ännu inte läst denna bok att göra det. Då handlingen är välskriven med ett brott som kommer väcka detektiven inom er med otroligt charmiga karaktärer finns det ingen anledning till att inte läsa Torsdagsmordsklubben.

Betyg

The Thursday Murder Club är en av de bästa böcker som jag har läst. Man följer fyra pensionärer som gör allt för att lösa brott, de brukar träffas på torsdagar. De är lättläst och korta kapital som håller dig fast och får dig att läsa vidare.

Kapitalet har en blandning av berättarperspektiv som Joyce skriver en dagbok där står det hennes känslor, tankar och upplevelser. Det var så spännande för mig att läsa hennes dagbok.

Boken var min smak, det var roligt och det händer saker hela tiden, man fick även tänka med sig själv vem det kan vara mördare och av vilken anledning misstänker man den personen, men man kan inte gissa rätt vem mördare.

Jag kommer att läsa fler av böckerna i denna serie framöver.
Jag rekommenderar alla att läsa den boken.

Betyg

Jag valde att läsa denna bok då jag såg att den skulle innehålla pensionärer som löser brott. Enligt mig lät det väldigt intressant och drog in en i boken. Handlingen i boken var spänning men även en del, ganska mycket, humor. ’Typisk’ brittisk om man kan uttrycka sig så.

I de olika kapitlen i boken så slungas man runt lite mellan olika personer och händelser, en man får följa är exempelvis Joyce som, i dagboksform där hon skriver om sina känslor, tankar/åsikter och upplevelser. Just detta med dagboksformen tyckte jag faktiskt om, blev inte lika förvirrad av att läsa det som olika andra perspektiv/händelser, samt att man fick inblick i hennes huvud och tankar.

I överlag kan jag anse att boken var lite slö och slapp i början, och emellanåt, det vill säga seg. Det tog ett tag innan själva händelserna kom igång och man verkligen drogs in.
Mot slutet var det spännande och det var första gången i hela boken som jag inte ville/kunde sluta läsa. Men sedan kom slutet och de sista, och det blev väldigt hastigt och oväntat slut nästan, lite som att författaren bara ville bli klar med boken där i slutet.
Men i övrigt, bra bok. Läsvärd är den verkligen! 3/5

Betyg

Jag blev intresserad av denna bok då jag läste att den skulle innehålla en grupp pensionärer som löser brott. Detta lät som en jätterolig idé och det var någonting nytt för mig, alltså ingenting jag läst eller sett förut.
Jag tyckte att själva handlingen i boken var bra, och en del humor kunde vara lite smårolig. Humorn var lite sådär typiskt brittisk vilket kan både vara bu eller bä enligt mig.

I boken så kastas man runt lite mellan de olika händelserna och personerna, man får även följa Joyce i dagboksform där hon skriver om sina tankar, känslor och upplevelser. Detta gillade jag faktiskt väldigt mycket då det gjorde att man fick uppleva lite allt möjligt under läsningens gång istället för att bara följa en person eller en händelse.

Jag kan dock tycka att boken var lite seg och att det tog tid innan den blev sådär typiskt spännande där man bara vill veta mer och fortsätta läsa vidare. Detta drar ner mitt betyg på boken en del då jag nästan förväntar mig att en deckare ska ha den där effekten av att man inte kan lägga ner boken för att den är så spännande.
Mot slutet i boken så kunde jag inte sluta läsa, men det var ett ganska hastigt och abrupt slut och en enligt mig väldigt lång och seg väg dit.

För övrigt en bra och rolig bok, karaktärerna är roliga, väl genomtänkta och trots att man själv inte är pensionär så kan man i många fall relatera till dem. Man blir ändå lite intresserad av att läsa vidare i bokserien då några av rollfigurerna är väldigt mystiska vilket gör att man vill veta mer om dem.
Jag kan tänka mig att detta är en sån bokserie där det bara blir bättre och bättre med varje bok. Men jag själv kommer nog inte att läsa vidare då denna bok upplevdes som lite för slö för min smak.

Betyg

3,5/5

Coopers Chase är en lugn pensionärsby, dit man flyttar för att njuta av livets höst. Det finns flera olika klubbar att vara en del av och en av dessa är Torsdagsmordklubben som brukar samlas och titta på gamla olösta brott och se efter om de kan hitta något nytt som hjälper till att lösa fallen. När byns ägare hittas död i sitt hem, får klubben plötsligt ett pinfärskt brott att nysta i. Men kan en grupp pensionärer verkligen komma fram till vad som hänt, eller har de några dolda talanger att ta ifrån?

När jag läste den här boken var bland det första jag tänkte: Oj, så brittiskt. Det kändes lite som att ha klivit rätt in i ett avsnitt av Morden i Midsomer fast pensionärsversionen. Ändå blir jag lite småförtjust i alla de här äldre människorna som alla har olika talanger och bakgrundserfarenheter
att bidra med.

Kapitel med allvetande berättarperspektiv blandas med att Joyce skriver dagbok. Hon tycker själv att hon har minst att bidra med, och det kanske Osman också tycker eftersom han låter den söta lilla mormorsfiguren ta plats genom att berätta saker hon varit med om under utredningen.

Persongalleriet är stort och man får lära känna de olika karaktärerna som är del av torsdagsmordklubben men också de två poliserna som har hand om utredningen. Eftersom det är första delen i en serie blir det lite mycket information om personerna ibland och startsträckan är lite lång, men det här är också Richard Osmans debutroman. Jag tycker att grundidén är lysande och vill verkligen följa de här karaktärerna vidare i flera fall, där det förhoppningsvis blir lite färre karaktärer att hålla reda på. Ibland känns det som att Osman inte har dödat sina älsklingar utan låtit karaktärer som kanske inte behövts i slutändan stanna kvar.

Ing-Britt Björklunds översättning är bra och även om det är en gedigen bok på lite drygt 400 sidor tycker jag att läsningen flyter på och det känns inte alls som att det är så långt när handlingen väl drar igång. Jag kan tänka mig att kommande delar i serien kommer ha kortare startsträcka och bli mer handlingsorienterad istället för att behöva fokusera på presentation av karaktärerna.

Nu tillhör jag en av dem som är ganska förtjust i Richard Osman som tv-personlighet och såg verkligen fram emot att läsa hans debutroman. Kanske det inte blev en riktig fullträff men jag tror att bara han får fortsätta skriva på den här serien så kommer han också att komma in i det mer och det kommer att bli bättre och bättre, för det här bådar gott.

Betyg

Torsdagsmordklubben är en mysig och lättsam pusseldeckare med korta kapitel som ger den ett snabbt tempo. Boken är underhållande, det är ingen tvekan om saken, och jag gillade att läsa om de något udda karaktärerna i deras jakt på att lösa mord. Det är en kul premiss men jag vet inte om karaktärernas ålder egentligen spelade någon roll, jag tycker nog att serien om ’Ester Karlsson med K’ gjorde just den biten bättre. För tyvärr tycker jag att Torsdagsmordklubben blev lite tråkig efter ett tag. Det kändes som att det bara pågick och aldrig riktigt lyfte. Problemet var väl att jag inte riktigt brydde mig om vem som hade begått morden och det är ju lite det som är poängen med en pusseldeckare. Sen var ju upplösningen lite av ett antiklimax.

Det är ingen dålig bok, den är lättläst och ganska trevlig att bara slöläsa men den är inget som sticker ut från mängden.

Betyg

Ok.

Betyg

3,5 har jag noterat men inte skrivit något. Minns att jag tyckte den var lite väl upphaussad, men att den var trevlig och bra.

Betyg

Pensionärer med fascination för mord. Lite småputtrig men ingen bok som lämnar så stort intryck.

Betyg

Trodde att romanen skulle vara mysig och rolig som "Mordkonsulten" av Elly Griffiths. Men nej, kyliga personporträtt och väldigt komplicerade mordhistorier. Roar för stunden, kan inte rekommenderas.

Betyg

https://barabrittiskt.wordpress.com/2021/03/23/torsdagsmordklubben/