Recensioner
Betyg
Min riktigt intelligente favoritlärare Kalle (svensklärare på gymnasiet) sa en gång till mig under en utfrågning att hans favoritbok nog var denna. I hela mitt liv har jag tänkt på den. Funderat på den. År 2018 snubblar jag förbi boken i gamla stan ~ 12 år efter studenten. 15 kronor på ett antikvariat. Den blev min. År 2023 läser jag ut den. Lite besviken över vad lite den gav mig.
Jag läste Ernest Hemingways verk ”Den gamle och havet” en gång och den var sinneslöst trist och tråkig. Ett eko utan mening. Den här slår tyvärr inte särskilt mycket högre. Kanske jag som inte klingar med Ernest.
Nåväl. Tillbaka till denna sol. Visst har den sin gång. Den är ungefär som titeln avslöjar. Det bara händer lite saker och du som läsare finns med. Jag saknar en tydlig början-mitten-slut, om man nu får vara så dramaturgiskt mall-inriktad och fyrkantig i sitt tänk. Det är nog bara så att det stressar mig lite att inte veta nånting alls vart vi är påväg eller kanske mest varför vi är mitt i något. Det blir lite ”Jaha, nu hände det här och sen hände det här.”. Är möjligen en poäng som jag inte behärskar begripa.
Boken handlar om ett gäng unga vuxna som försöker sig på livet. Det är Jake, det är Brett, det är Mike, det är Robert Cohn, det är den hunkige tjurfäktaren och det är några till (antagligen några till, men jag minns inte så väl vilka). Brett är väl den karaktären som ger något - hennes kärleksfulla och känslomässiga vändningar är bitvis underhållande. En sån ”manslukerska” är alltid kul att följa. Mike var också underhållande som en ”mänskligt jättearg” person, en Kalle-Anka-kille som det krisar sig för.
Boken ska ju handla om den förlorade generationen, men det skulle jag aldrig ha förstått ifall jag inte hade fått veta det innan.
De reser till Spanien och Frankrike. En hel del handlar om livet på gatorna i Paris. Och om resan till tjurfäktningen i Pamplona. Visst är det trevligt och rysligt att höra om tjurarna, dess fiender och om festerna. Jag kunde ingenting om tjurfäktning innan, men nu kan jag lite. De fiskar en del med, en liten gäspning hörde du där från mig för den tristessen, alltså att höra om fiske i bokform. Och det dricks och det dricks. Samma sak väldigt ofta också - de dricker Fundador. En brandy tydligen. Och röker. Och är i barer. Som läsare blir du nästan en gäst. Det är ju visserligen lite mysigt. Den kom ut år 1926 och handlar just om 1920-talet (och dess party då, som ni kanske förstår).
Oerhört vackra upprepningar har han ändå, av sina meningar. Han säger en mening och sen säger han den igen. Typ såhär: ”Spanien är ett varmt land. Ett varmt land är Spanien.”. Han gillar också att skriva repliken ”All right” konstant - konstant som i verkligen hela tiden. Är det tidstypiskt kanske, möjligen.
Man minns denna replik:
- O, Jake, vi kunde ha haft det så förbannat fint tillsammans.”.
Fint och sorgligt skrivet.
Jag minns också dessa repliker:
- Han har framtiden för sig.
- Jag vet inte. Han tror det var jag. Inte tjurfäktningen som sådan.
- Ja, det var nog du.
Också dessa rader bjuder på en fin melankoli, som jag behagar gilla och uppskatta.
Eller varför inte denna replik:
- Han är så förbannat snäll och han är så förfärlig. Han är av min typ.
Synd att kanske inte Ernest är av min typ alla gånger. Men nog finns där några guldkorn. Och kanske är det just såna här fyndiga repliker som är av guldfärgad sort.
Inledningen och avslutningen av boken är mina favoriter. Den börjar lovande, sjunker ner i ord på ord och avslutas ändå lite coolt.
Och denna bok har sin gång.
Cheesy avslutning här med de orden. Men varje avslutande del i boken var verkligen ett försök till att ”bara vara” och till att vara ”ocheesig”. Så då bjuder jag på the cheese här.
Men som sista avslutande ord så måste jag nog återkomma till min lärare Kalle. Älskade Kalle. Vad är det Kalle ser i den här boken som jag inte alls kan eller får förstå. Jag vill veta. Och jag vill förstå varför solen har sin gång och vad som är bra med det.
2020-04-14
Betyg
Ett gäng, några vänner som fördriver tiden med erotik, alkohol och tjurfäktning. En bra tidsskildring i sig men det är för mycket dialog för min smak.
2019-11-28
Betyg
Tyckte om tidsporträttet, i övrigt helt okej, men inte mer. Men vet inte om jag har missat något avseende Hemingways storhet?
Betyg
Fantastisk bok, roliga och intressanta dialoger. Beskrivningarna om det spontana spritkantade livet ger en längtan ut mot kontinenten. Läser man den långsamt och ordentligt märker man att det är så mycket mer än bara en historia om fulla karlar i solen.
Skulle säkert ha fått en 5 om jag läste den på engelska, dialoger och beskrivningar kändes ibland inte lika slagkraftiga på svenska som jag kan tänka mig att de skulle ha varit på engelska.
2013-09-02
Betyg
Hörbok.
en etta....Trots att det är Stefan Sauk och trots att det är Ernest!
Fyllesnack och tjurfäktning....HUR ska det kunna bli bra???
2013-09-02
Betyg
Hörbok.
en etta....Trots att det är Stefan Sauk och trots att det är Ernest!
Fyllesnack och tjurfäktning....HUR ska det kunna bli bra???
2013-09-02
Betyg
Hörbok.
en etta....Trots att det är Stefan Sauk och trots att det är Ernest!
Fyllesnack och tjurfäktning....HUR ska det kunna bli bra???
2013-01-06
Betyg
Hemingways guide till stråket Paris-Baskien. Personligt viktig för mig då jag läste den under en tågluffning i samma region.
Betyg
Jag förstår nog inte fascinationen med Hemingway!? Jag blev lika besviken förra gången, då jag läste Afrikas gröna berg. Solen har sin gång lämnar inga avtryck. Dialogerna kan vara underhållande och det är ett avtryck av tiden & litteraturens strömningar. Livet har sin gång, oavsett vad som sker. Saker försvinner, återkommer.. och det går på. Jag förstår att han tog livet av sig. Visst är han en skicklig stilist. Men jag är inte intresserad av varken fiske, tjurfäktning eller cykling. Dialogerna gör den iofs värd att läsa, enligt min åsikt. Härliga personporträtt. Men å andra sidan tror jag inte Hemingway vänder sig i graven av min åsikt. :D
Det här är den perfekta boken för den blivande författaren, som vill lära sig vad undertext är för något. För om man missar vad den italienske läkaren säger när han talar om för bokens huvudperson att han har förlorat mer än sitt liv; ja då har man missat hela poängen.
Min gissning har alltid varit att Hemingway hade tänkt sig att skriva en novell, med utgångspunkt från den karaktär som sedan blir en bifigur i handlingen: Robert Cohn. Men ganska snart måste författaren har ändrat sig och insett att det var Jake Barnes och Brett Ashley och deras omöjliga kärleksaffär, som var bokens egentliga tema. Och det är verkligen en kärlekshistoria som inte går av för hackor - bara man inte missar den italienske läkarens ord:
Signor. Ni har förlorat mer än ert liv.