In 1878, Blanche Wittman was committed to Salpetriere Hospital as an hysteric and placed in the care of the famous M Charcot, who regularly displayed her, in a cataleptic state, before a public audience. On 17 February 1898, radium was discovered and Blanche's exposure to it necessitated the amputation of all her limbs, save one.
Visa mer
Recensioner
2019-03-13
Betyg 
P.O. Enquist har ett fantastiskt språk och berättarteknik. Trots det blir jag inte helt engagerad i denna roman som bygger på Blance Wittmans och Marie Curies liv med fokus på kärleken. För min del beror det på att jag har lite svårt för sättet som romanen är skriven. Ibland blir det oerhört känslosamt och rörande men så stannar P.O. upp och ska analysera och "rabblar" fakta. För mig stör detta rytmen i berättelsen vilket gör att detta inte blir en av Enquists bättre romaner enligt mig.
2015-09-16
Betyg 
"Boken om Blanche och Marie" är för mig min första tillflykt till Per Olov Enquists verk. Den gavs ut 2004 och väver skickligt ihop en fiktiv berättelse med ett fåtal historiska personligheter och nyckelhändelser i deras karriär/liv.
Boken är intressant, för den är skriven på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Protagonisten och berättaren är i första han Blanche Wittman, en välkänd historisk person som agerade medium i vetenskapsmannens Charcots forskning om Hysteri kring förra sekelskiftet.
Boken kretsar kring Blanche historia och hennes jakt på att finna hemligheten kring kärlek... detta genom tre anteckningsböcker (fiktiva) som man som läsare får följa.. delvis med direkta utdrag, dels genom Blanche, och genom Marie Curie, och till viss del också genom Per Olov Enquist själv som författare går in i berättelsen och begrundar.
I Frågeboken vill hon berätta sin historia, summera, och jämföra sina erfarenheter från dels hysteriexperimenten på Salpêtrièresjukhuset, dels de fysikaliska under Marie Curies ledning, för att på detta sätt skapa en läkande bild av kärlekens natur, som hon liknade vid radiumstrålningens och hysterins.
Per Olov Enquists språk är målande på många sätt;
Man måste, som vore det en målning föreställande en spedsknypplerska, med nedböjd huvud, med allvar, sorg, inte med synlig kropp, föreställa sig Blanche där hon ligger i sin låda, med båda benen amputerade, alltmer besatt av att finna nyckeln till kärleken, lidelsen och livet.
Blanche Wittman, en kvinna som efter arbetet med Charcot går vidare, i boken, till att arbeta som laboratorieassistent till Marie Curie, en relation som är både vänskaplig...men kanske också mer. Båda kvinnor ett offer för radiumstrålning, Blanche, vars kropp sakta amputeras ben för ben, och som alltjämt försöker skapa en helhetsbild av kärlekens krafter, vetenskapens lockelser och radiums dödliga, blå skimmer. Boken följer inte bara en kärlekens historia för Blanche, men också hur hon via anteckningsböckerna till synes försöker stötta och hjälpa i Marie Curies kamp om att balansera en berömmelse inom vetenskapen - männens värld - med kärlekens lidelser och att bara vara 'kvinna'.
Det är de första åren av det tjugonde århundradet, samtidigt lämnar hon, utan högmod, en redogörelse för den moderna världens tillblivelse. Ibland Pierre Curie närvarande, ibland Blanche, någon frågar, någon skriver, ibland Blanche, ibland Marie, och alltid i centrum ett ämne kallat radium, gåtfullt lysande, fladdrande som kärleken, ännu inte dödligt.
*
Boken om Blanche och Marie, en roman som undersöker kärlekens hemligheter, det fragila tillstånd som man som människa faller i när kärleken slår snett. Att hantera känslor i en vetenskaplig värld - och Per Olov Enquist lyckas skapa en berättelse där upptäckten av radium och kärlekens natur plötsligt framstår som två lika mynt. Båda lika mystiska, skrämmande, spännande och potentiellt dödliga.
2013-04-22
Betyg
Boken var inte riktigt fulländad, vissa partier var dock mycket väl skrivna med ett vackert språk, jag har personligen svårt med romaner där författararen analyserar och funderar mitt i historien.
2011-06-27
Betyg
Växte från en tvåa, till en trea och nästan en fyra. Tyvärr tyckte jag att Anita Björk var mycket tråkig som uppläsare. Funderar på hur annorlunda jag upplevt boken om jag läst den själv?
2010-03-28
Betyg
Man föds, man dör. Däremellan försöker vi väl alla leva så gott det går. E. berättar i romanform om två kvinnor och minst en man som försöker. Det tog ett tag innan min inre läskompass hittade rätt, men väl där så pekade den röda pilen rakt mot hjärtat. "Kärleken övervinner allt" tror jag E. vill få oss att tro. Men knappast så för Blache, möjligen för Marie. Och för Paul? Och för dig? Men vackert låter det - "Amor Omnia Vincit".
2010-03-15
Betyg 
Få böcker har jag lagt ifrån mig - den här är en av dem. Kanske ger jag den ett försök till någon gång, men jag klarade inte av att komma in i den helt enkelt. Kanske bara fel bok vid fel tillfälle? Jag är trots allt en humörläsare.
2009-07-08
Betyg
Jag kunder knappt läsa boken till slut; allt stympande fick mig att må illa. Men jag förstod den väl inte
