The Sorrows of Young Werther

Betyg

Tycker det är svårt att poängsätta Goethe. Skriven i en annan tid blir texten en aning snårig för mina 2020-tals ögon. Med det sagt är boken i övrigt fantastisk, inte minst mot det oundvikliga och gastkramande slutet.

Betyg

Jag växte upp med Goethe, i mitt tyska hemland var han ett måste att inte bara läsa hans poesi i skolan utan också vara dyrka honom. Antingen är det översättningen till ett annat språk eller så är det tröttheten på honom, förväntningen att boken måste vara bra - urtråkig tycker jag, sida efter sida och

Betyg

En väldigt stark berättelse. Och för mig var det Werthers alla tankar om hur omvärlden förändrade sin syn på honom, under berättelsens gång, som drabbade mig mest. Jag tror att många bär den här typen av erfarenheter. Ena stunden framgång, i den andra kan det bli något helt annat. Det kan vara små detaljer som gör skillnad. Ett ord, en enkel handling. En annan bok gör sig påmind här. Det är Ludvig Igras, Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet.

Betyg

Jag fullkomligt älskar känslan av att läsa denna bok. Det blir svårt att få bort Werther ur mitt system. När jag nu hade läst klart kröp det längs ryggraden på mig och jag måsta ta en dusch för att lugna mitt sinne. Jag rekommenderar nog inte att läsa den för en människa som mår som sämst, eller är det kanske just då den behövs. Goethe skrev den bland annat för att stilla sitt eget sinne och för att en likartad historia drabbat honom. Denna berättelse myllrar av citat om olycka, lycka, kärlek och framförallt livet som männniska. Jag använde en penna för att stryka under dessa vackra meningar, jag vill kunna ta in de i mitt liv igen när de behövs. Jag streckläste denna bok, för att den liksom inte ville lämna mig, jag var fast efter några rader. Jag kan förstå om den inte har samma effekt på alla, men för mig så fäste jag mig verkligen vid Werther. Denne unge lidande Werther. Det var inte alls som man kanske tror att man lider med honom hela boken. Den gav mig mycket glädje också, i en tredjedel av boken så är faktiskt Werther uppjagad i glädjerusningar för kärleken till Lotte, senare i boken är det självfallet mer sorg och tyngd. Werther alias Goethe satte ord på vad man tänker, men aldrig säger till sig själv. Jag är glad att jag läst denna nu när jag är 30 år och inte som ung tonåring. Jag tror inte att jag skulle ha greppat eller kunnat förstå den tidigare. Den blev nu för mig en av mina favoritklassiker hittills. Mange takk Goethe + Werther!

Betyg

Betyg

En oerhört sorglig och gripande historia.

Betyg

Så söker man storheten i denna vid första anblick bagatellartade roman. Om Werthers olyckliga kärlek till Lotte, hans vilsegång i de för 1700-talsborgerligheten opassande romantik. Förtärande lidelse, fåfäng självförakt. Så läser man igen och väger in historien, att den skapade skandal, att Napoleon sägs ha skrutit med att ha läst den hela sju gånger. Med frågan om vad som drabbade dem så hårt, drabbar den även mig!

Betyg

Glimmar till emellanåt, men på det hela taget aningen dammig och fast i sin tid. Språket är dock vackert även om det är lite för högtravande för min smak.

Betyg

Jag känner oerhört mycket för Werther. Jag vill bara hålla om honom och säga att allt kommer att bli bra...

Betyg

Åh, min kära gosse, älskade lilla dumsnut.

Betyg

det var helt fantastiskt att läsa den här boken!

Betyg

Älskade den som 18-åring, ser helt andra problem med denna megapatetiska storm av irrationalitet som vuxen. Korsläs med Sundströms Maken för perspektiv...

Betyg

Underbar! Stackars olycklige Werther - vilka känslosvall. Älskar språket (även om jag ibland fnissar lite...). På bokomslagets baksida står det ett avslutande stycke som är passande: "Och det är väl möjligen något av romanens visdom för oss idag - se för hundra gubbar till att överleva den första kärleken, det kommer fler. Tro mig."

Betyg

Vad ska man säga? En bok jag aldrig kommer tröttna på, underbara Werther! Har läst den så många gånger, och älskar den bara mer och mer!
Finns så många underbara meningar, att bära med sig, och så mycket känslor att ta till sig!

Betyg

Om man som jag är lite smånördig vad gäller böcker tycker jag gott man kan läsa denna, mest för att ha gjort det. Men enligt min personliga smak är det här inte speciellt bra. Språket är alldeles för överbroderat och når inte alls fram till mig, speciellt inte då jag tycker om ett mer avskalat språk. Jag känner inte att jag riktigt får kontakt med Werther, känner mig som en avlägsen och inte särskilt engagerad iakttagare. Även om den har sina ljuspunkter är dessa alltför få och inte speciellt märkvärdiga. Men den har ändå ett läsvärde då det är lite emo-kulturens startskott, depp och olycklig kärlek.

Betyg

Omläsning eller vad ska man nu kalla det när man lyssnat på den i ljudboksformat?
Jonas Malmsjö uppläsning var utmärkt. Blev inte lika irriterad på Werther som jag blev under gymnasietiden. Boken är skriven brevform från den unge Werher till hans vän Wilhelm. Breven avhandlar inte bara hans kärlek till den sköna Charlotta utan även filosofiska utläggningar om naturen, filosofi, kärlek, religion och konst.

Betyg

Jag började läsa med nyfikenhet. Boktipset hade tippat höga poäng. 1774s stora snackis, inledaren av litteraturens Sturm und Drang-period och något en emosympatisör bara måste älska. Men jag älskade den inte. Faktum är att jag inte ens gillade den. Det finns brillianta bitar, det sticker jag inte under stolen med. Men...MEN...de är gömda under så mycket strunt, skit och mossa att det inte känns värt det. Tyvärr lider boken troligen, som de flesta klassiker, av många snällhetsbetyg då få vill tänka sig att de ogillar en sådan bok "som man SKA gilla". Jag hör till den mängden även jag, men jag kunde slutligen inte göra annat än att gå efter enbart ett kriterium, nämligen personlig smak. Fascinerande som en bit historia, men faktum kvarstår; om den hade blivit skriven idag hade den troligtvis aldrig publicerats.

Betyg

Känns omöjligt att betygsätta denna. Finns ingen karaktär att känna för, tröttnar fort på romantiska - förvisso vackra - naturskildringar, MEN tänkvärt och värdefullt som klassiker då romanen utgör en slags förhistorisk artefakt från emo-kulturens vagga. På riktigt.

Betyg

Detta är en typisk roman just för författare som var verksamma under romantikens epok, cirka 1770-1850. Werther själv är en ganska trist och intetsägande person som det egentligen inte finns så mycket att skriva om. Men nu tänker jag mest på hur den är skriven av den store författaren Johann Wolfgang von Goethe, romantikern som beskriver karaktärer och miljöer så vackert och poetiskt. Det är inte svårt att se blommorna, fåglarna och fjärilarna på ängen som beskrivs så fint i boken. Hela berättelsen är romantisk, men även sårbart skriven och jag har mest tittat på de underbara gestaltningarna av naturen och det gör att betyget blir högre än om jag bara hade koncentrerat mig på själva handlingen.

Betyg

En bok som är ganska ensam i sitt slag, dessutom är den underbar att läsa. Naturligtvis måste man tänka bort sin samtid för annars känns den svår att smälta. 1774 var det här boken alla talade om...

Betyg

Werther måsta vara den störste tråkmånsen och lipsillen i böckernas världshistoria. Det är en gåta för mig varför denna bok överhuvudtagen räknas som en klassiker.

Betyg

Välskrivet, men tungt och tämligen ointressant.

Betyg

!

Betyg

!

Betyg

Onekligen blir den rätt långdragen i slutet (Ossians sånger...), men första delen mer än väger upp det! Ta bara mitt favoritkapitel, 18e augusti: http://en.wikisource.org/wiki/The_Sorrows_of_Young_Werther/Book_I#AUGUST_18

Betyg

Tvingad att läsa den på gymnasiet - en ren plåga. Speciellt slutet med utdraget ur Ossians sånger...