Avslutande delen i den hyllade serien The Selection! Att Eadlyns liv i palatset skulle bli så annorlunda hade hon aldrig kunnat tro när hon tackade ja till Urvalet. Som om det inte vore nog med att hon måste övertyga folket om att hon inte är en kall, bortskämd prinsessa, så har hennes mamma blivit allvarligt hjärtsjuk. Hennes pappa kollapsar snart under pressen att leda riket medan hans stora kärlek svävar mellan liv och död. Eadlyn tvingas därför ta allt mer ansvar, och tiden börjar bli knapp för att välja vem som är värdig att stå vid hennes sida när allt är över. Hon förväntar sig inte ett sagoslut i stil med hennes föräldrars tjugo år tidigare, men hon tvingas inse att det faktiskt finns känslor, äkta känslor, för flera av de deltagare som är kvar. Det känns inte längre helt otroligt att hon ska finna kärleken, men hennes val visar sig bli så mycket viktigare än hon först anat. Hur...
Visa mer
Recensioner
2020-11-24
Betyg 
Kom inte riktigt ihåg vad som hände i förra boken, så var lite smått förvirrad i början. Trevligt slut och bra handling. Betyg: 3
2019-10-12
Betyg
Trevlig avslutning på serien. Tycker Eadlyn växer under böckernas gång, och skillnad från den första trilogin är att man inte vet förrän framåt slutet vem hon ska välja. Lättläst och bra flyt.
2016-11-27
Betyg 
Om jag tyckte det var sorgligt, och framförallt problematiskt, i de tidigare böckerna att America skulle välja en man att gifta sig med utan att någonsin ens ha hånglat, knullat eller umgåtts med män, så är det faaaaaaar worse i The Crown. Eadlyn blir alltså drottning vid 18 års ålder, utan att kunna någonting om politik, utan att ha varit utanför slottet eller ens ha en aning om hur hennes folk har det. Hon förväntas styra och ställa och bestämma, trots att hon är pinsamt outbildad, och folk blir arga på henne när hon inte lyckas. Hon är ARTON ÅR. Varför knäcker ingen idén med demokrati? Deras land måste vara så otroligt korrupt. Nåväl. Nu är jag trött på de här böckerna. Eadlyn var roligare som huvudperson än viljelösa, gnälliga America men fortfarande platt. Männen i Urvalet testades inte på samma sätt som kvinnorna i hennes pappas urval, de behövde inte göra någonting för att "visa sig värdiga" att bli prinsar, vilket störde mig. Pojkarna var också väldigt lika och väldigt opersonliga. Henry, som inte kunde språket, bemöttes som att han var sinnesslö och beskrevs så också. Beskriver kanske ganska bra USA:s syn på folk med annan kultur och annat språk än deras eget.
