
Having survived, or so it seems, the exigencies of space travel at the mercy of that definitive volume, The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, Arthur Dent now seeks a decent cup of tea?Ford Prefect is after a good gin and tonic (or jynnan tonnyx, depending on what planet you've encountered)?and Zaphod Beeblebrox wants a good meal. So what do the intrepid travelers discover in this second volume installment of the epic quest? That while Reality is frequently inaccurate, the Hitchhiker's Guide is definitive. That the major problem of time travel is one of grammar, requiring at least 1,001 tense formations. That the history of every major Galactic civilization tends to pass through three phases, characterized by the questions: How can we eat? Why do we eat? And finally, Where shall we have lunch? What could be more enlightening than to travel with them? So bring your towel, settle down and...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag låg och vred mig av skratt den första gången jag läste den här trilogin i fem delar. Om jag är nere så får Douglas Adams nonsens mig alltid på bra humör, bara att slå upp en slumpvis sida.
Douglas Adams har en finurlig ton som kan få dom mest triviala händelser att bli roliga.
Han hatade byråkrati vilket märks tydligt i Liftarens guide till galaxen men också i den mer allvarliga Last chance to see om utrotningshotade djur som han skrev tillsammans med Mark Carwardine.
För min del är de tre första bäst och dom andra två "mer av samma". Är det nåt för alla? troligen inte.
Jag har lånat ut dom till olika personer och fått mestadels entusiastiska reaktioner men också försiktiga blickar följt av "den var lite konstig"
Förhoppningsvis kommer den vara med mig på äldreboendet om en sisådär 20-30 år och vara orsaken till att jag ligger och vrider mig. ;-)
Betyg
Inte på långa vägar (hehehehe fast universum är lååångt) lika bra som den förra boken... Visserligen fanns det fyndiga och roliga passager och händelser i boken, men för mig blev det en enda lååååååång transportsträcka... och det är väl förvisso det boken handlar om... oändligheter och sånt... men nej... det blev inte så många skratt i denna inte...
Betyg
Nu har jag tagit mig igenom två av böckerna och har ingen egentlig lust att fortsätta. Konceptet känns som feberdrömmar/hallucinationer från Douglas Adams som han sedan skriver ner och låter några av huvudpersonerna i böckerna utsättas för.
Receptet är enkelt: (Några av) huvudpersonerna hamnar på en planet som är helt knasig. De får helknasiga problem på grund av de helknasiga varelser som befolkar planeten. Tack vare osannolikheten eller någon helknasig lösning som är självklar för alla i rymden lyckas de överleva en bunt sidor till.