What makes us who we are? And why do we lead one life and not another? The year is coming to a close and Asle, an ageing painter and widower who lives alone on the southwest coast of Norway, is reminiscing about his life. His only friends are his neighbour, Åsleik, a traditional fisherman-farmer, and Beyer, a gallerist who lives in the city. There, in Bjørgvin, lives another Asle, also a painter but lonely and consumed by alcohol. Asle and Asle are doppelgängers ? two versions of the same person, two versions of the same life, both grappling with existential questions about life, death, love, light and shadow, faith and hopelessness. Written in melodious and hypnotic ?slow prose?, The Other Name: Septology I-II is an indelible and poignant exploration of the human condition by Jon Fosse, ?a major European writer? (Karl Ove Knausgaard), in which everything is always there, and past and...
Visa mer
Recensioner
2023-12-04
Betyg 
Livet som en lång utandning
Miljoner tankar samlade i sju böcker utgör Jon Fosses mästerverk Septologin. En äldre konstnär ser tillbaka på sitt liv men sätter aldrig punkt.
Tidsmässigt är ramhandlingen begränsad till ett fåtal dagar strax före jul. Den skygge och introverte konstnären Asle bor ensligt med utsikt över en norsk fjord. Hans enda umgänge är fiskaren och fårbonden Åsleik, som aldrig tagit körkort men plogar Asles uppfart fri från snö så att denne kan köra till galleriet i Björgvin och ställa ut sina oljemålningar.
Bilresorna i ett snövitt landskap är som att rulla ut minnenas röda matta. Flingorna dansar mot vindrutan i en sövande tystnad. Tankar avlöser varandra, tränger in i varandra, släcks och tänds, oroar, väcker frågor, irriterar…
Plötsligt är Asle ensam på en lekplats i skymningen med sin ungdomskärlek Ales från konstskolan. Hon sitter på en gunga och han skjuter på. Fortare och fortare går det. Hon protesterar högljutt. Sen njuter hon. Ber om mer och mer, att han aldrig ska sluta. Det är ett långt avsnitt och sällan har sexuellt umgänge skildrats så originellt och medryckande.
Jon Fosses prosa är unik. Meningarna saknar punkt vilket skapar ett flöde utan slut. Skiljetecken finns, många frågetecken och komman. Inga pratminus eller anföringstecken i dialogerna. Ändå är texten lätt att följa. En stämning alstras sida upp och ner. Oändliga upprepningar påminner om att ta ett steg framåt och två tillbaka - utan att det stör mig som läsare.
Jag kapitulerar inför detta ordflöde, ”tänker jag”, ”tänker han”, ”tänker jag” och fokuserar på Asles filosoferande kring målarkonsten. Varför målar han tavlor? För att tjäna pengar eller utplåna alla bilder i huvudet? Vad kännetecknar bra konst? En bilds ljus och mörker. Hur många skalor av grått eller brunt finns det? Funderingar och iakttagelser han hade redan som pojke. Den målade bilden speglar själens tillstånd hos betraktaren.
Likt Asle har författaren Jon Fosse konverterat till den katolska läran. Reflektioner om Guds existens även i sin påtagliga frånvaro är ett återkommande inslag i böckerna. Det gäller också huvudpersonens rituella böner. Som ateist tvingas jag inte bara uthärda dessa passager utan uppmuntras att ägna andlighet och tro en hel del eftertanke.
Septologin är en ofta smärtsam studie i liv och död, skuldkänslor, sorg och innerlig kärlek. Sviten uppehåller sig mycket vid alkoholism och delirium tremens. Asle har en dubbelgångare både till namn, utseende och klädsel. Den konstnären hittas begravd i en snödriva på väg till krogen. Fosse väjer inte för sjukdomens grymma förlopp.
Har humor någon plats i denna mångordiga berättelse? Den bjuder faktiskt på åtskilliga skratt. Särskilt i mötena mellan Asle och grannen Åsleik, som ömsom är en tjatig och påträngande gubbstrutt, ömsom en klipsk
medmänniska.
De sju böckerna är utgivna i tre band med följande titlar: Det andra namnet, Jag är en annan, Ett nytt namn.
