
The astonishing and epic novel that won the 2013 Man Booker Prize
Visa mer
Recensioner
Betyg
Tegelstenar är något som ofta lockar mig, mer förr än nu, men det är något speciellt med att umgås med en bok i mer än några dagar. Himlakroppar är en av de tjockaste böcker jag har, 1112 sidor, men det som lockade allra mest med boken är miljön. Nya Zeeland. Så långt bort härifrån som man kan komma. När jag köpte den så tänkte jag väl inte att den skulle stå oläst i över nio år, men om jag ska vara helt ärlig så avskräckte både antal sidor och historien. I år tyckte jag att det var lika bra att ta med den i min Boktolva, så att den skulle bli läst.
Berättandet i den här historien påminner lite om Lydia Sandgrens Samlade verk. Boken är sanslöst ordrik och detaljnivån är smått löjlig. Till skillnad från Samlade verk så är Himlakroppar dock aldrig tråkig. Den har ett märkligt driv och håller mig fångad genom alla 1112 sidor. Den (påstådda) astrologiska aspekten förstår jag överhuvudtaget inte, men jag har förstått att den är exceptionell.
Himlakroppar är en märklig bok. På något besynnerligt sätt så behövs alla de där sidorna och orden. Än mer besynnerligt är att det faktiskt är, i någon mening, njutbart att läsa. Ingen är egentligen mer förvånad än jag.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2025/08/bok-himlakroppar-av-eleanor-catton.html
Betyg
Jag ville så gärna tycka om boken eftersom jag älskar tegelstensromaner men jag borde begripit att jag skulle tycka det var på tok för mycket nybyggaranda att läsa om Nya Zeeland på den tiden och det är inte min grej för jag fastnar sällan för den typen av karaktärer och det behöver jag för att älska en bok. Det är också på tok för många människor att hålla reda på i den, värre än i de ryska klassikerna. Den kändes helt enkelt iskall. En massa tuffingar i en deprimerande småstad. Gick tyvärr inte läsa klart trots fint språk.
2017-07-19
Betyg
En väldigt välskriven och uppbyggd roman som imponerar i sitt omfång. Tyckte den var lätt att läsa trots dess tjocklek eftersom nästan inget gick att lista ut i förväg och det var bra flow i språket. Fantastiska dialoger. Ett väldigt intrikat mysterium och komplexa karaktärer skildrade med en viss kylig distans. Kände inte så mycket för någon av dem och det tror jag var meningen, men eftersom varje läsare gör sin egen tolkning kan en annan läsare mycket väl tänka något annat. Men visst är det en bok som kräver tålamod och jag tror den vore en utmärkt bokcirkelbok.