The Lost Symbol

Betyg

Inte min favorit, men spännande som alltid.

Betyg

Betyg

Frimurare, konspirationer och the founding fathers - klart att man vill läsa. Men rätt kass bihistoria.

Betyg

Inte min favorit av Dan Browns böcker men helt klart läsavärd. Man måste ge den några kapitel för att bli fast

Betyg

Inget vidare. Inte alls lika bra som Da Vinci koden.

Betyg

Borde inte få så många * men den var trots sin osannolika story mycket spännande

Betyg

Jag gillar de olika synvinklarna som presenteras i boken, och hur religion och naturvetenskap vävs samman. Början av boken är lite väl utdragen och slutet likaså, men jag borde inte klaga - jag blir väl underhållen hela vägen!

Betyg

Har nu läst om denna bok och har denna gång lättare att få ett sammanhang. Ger en stjärna till för detta var en bok som behövde "retuläsas"

Betyg

Blev bra i slutet, annars var den väldigt seg!

Betyg

Den var spännande i början men sen tråkade boken ut mig.

Betyg

Symboltolkandet är kul som vanligt men både historien och karaktärerna är platta och krystade, nästan karikatyrliknande...

Betyg

Sträckläste i början men den drog ut för långt på slutet och var inte spännande längre.

Betyg

Bra :)

Betyg

En riktig bladvändare - man tvingas framåt hela tiden.

Betyg

Trams. Dravel. Kräkmedel. Ordbroderier och upprepningar i all evighet. Det här var det sämsta jag genomlidit på evigheter. Förstår inte hur Dan Brown har blivit så poppis? Varje kapitel slutar med en "cliffhanger" á la "-Jag är inte rädd. -Men det kommer du att bli". (Obs - helt påhittat av mig, som exempel bara). Riktigt irriterande när nästa kapitel tar vid precis där det förra slutar MEN Dan Brown tycker det behövs en "rekapitulation" och berättar återigen det som precis sagts sidan innan!

Betyg

Riktigt spännande, min första Dan Brown. Aningen långt slut när det inte händer mycket

Betyg

Spännande och stunom otäck. Lite seg i början men en otrolig spänning senare i boken

Betyg

Dan Brown skriver på ett väldigt lättsamt sätt. Han har förmågan att få ett tråkigt ämne att verka jättespännande. Det känns som om allt är sant och att han har vetenskapliga belägg för allt han skriver. Trots att boken är på över 600 sidor känns den aldrig jobbig. Texten är lättläst och det är korta kapitel så den är svår att lägga ifrån sig.

Betyg

Brown kokar ihop en ganska babblig äventyrshistoria enligt sitt tidigare framgångsrecept ännu en gång, men för varje gång blir det lite mer långsökt och lite mer fantastiskt. Karaktärerna är ihåliga och blodfattiga, och storskurken en parodi på storskurkar. Tramsigt men relativt underhållande. En tvåa. Varken mer eller mindre

Betyg

Härligt driv i storyn men jag hade nog gillat den bättre på engelska.

Betyg

Stundtals spännande! Lite överdriven!

Betyg

Brown förnekar sig inte, man får det man förväntar sig.

Betyg

Bästa boken på länge, bättre än da Vinci koden och änglar och demoner:)

Betyg

Hade tjänat på att var 100 sidor kortare, blev lite väl dryg i slutet

Betyg

Boken är bra, men Brown har tagit sig vatten över huvudet, med det Ordet som eftersöks. Att skriva något realistiskt för att avsluta den superba storyn kan inte ens han, och när man får veta vad Ordet består av, blir man riktigt besviken.

Betyg

Blev besviken på den här bitvis långrandiga boken och dessutom trött på uppläsarens amition att ladda varje ord han läste. Dög som restidsfördriv men inte mer.

Betyg

dan brown är bra

Betyg

Blir nog bra som film

Betyg

Vilket kristet tjafs. Om man ska tro denna bok finns det biblar och kristna symboler över hela washington

Betyg

Ämnet är intressant men har man läst en av hans böcker blir övriga pinsamt uppenbara.

Betyg

Ytterst tråkig läsning som är en besvikelse när man ser till vad Brown brukar erbjuda sina läsare i form av spänning och bra story

Betyg

Den förlorade symbolen är den tredje boken om symbolforskaren Robert Langdon. Den här gången utspelar sig historien i Washington och Langdon utreder frimurarhemligheter. Det är en fartfylld och spännande roman som i sitt upplägg är mycket lik sina föregångare. Gillar man Änglar och demoner och Da Vinci koden så gillar man det här, om man inte redan har fått för mycket förstås.

Betyg

Eller är det så att hans spänningsförmåga inte lämnar utrymme för ens tillstymmelse till vettigt språk?

I denna den tredje boken om symbolexperten Robert Langdon, har Dan Brown lämnat Europa för Washington. Bakgrunden är frimurarnas uråldriga hemligheter, och kopplingar mellan symboler, byggnader, konstverk och annat i staden. Det blir en en sedvanlig kapplöpning mot klockan, med konspirationer och mystiska människor som extra krydda.

"Den förlorade symbolen" är minst lika spännande som "Da Vinci-koden" och "Änglar och demoner", men Dan Brown har tagit sitt taskiga språk och larviga beskrivningar till en ny nivå. Det är nästan så att det verkar som att han gör det på pin tjiv. Det tydligaste exemplet är när han fyra, fem gånger ska påpeka att den svarte mannen var "elegant klädd", och dessutom på helt ovidkommande
(eller åtminstone skitkonstiga)
ställen. Och vad är grejen med att ha ett genomont människomonster i varje bok? I det här fallet en enormt muskulöst person helt klädd i tatueringar. Det blir lite väl barnsligt.

Men, det är som sagt spännande. Och på så sätt har nog ändå Dan Brown sin plats. Att läsa hans böcker och bedöma dem blir som att se spänningen tävla mot det taskiga språket. I de två tidigare Robert Langdon-böckerna har jag kapitulerat för spänningen, men här är det fasen frågan. Det blir en svag trea med en bullet-markering
(är det ett vedertaget begrepp verkligen?)
nedåt.

Betyg

Kommentera...

Betyg

Den första halvan var det sträckläsningsvarning på, den andra halvan segade det ner ordentligt och upprepningarna haglade. Gillar i alla fall det här, det sätter fantasin i rörelse och varenda detalj jag kollar upp stämmer med verkligheten. Betyder det att allt är sant? Förmodligen inte, men källkritik på skönlitteratur känns ju lite onödig. Blev stundtals vansinnigt irriterad på Robert Langdon. En professor i religiös symbolik borde ha ett öppet sinne och inte blankt förneka saker om han inte kan bevisa motsatsen. Han var lite för tjurigt envis ibland.

Betyg

Förvånandsvärt underhållande och äventyrlig.

Betyg

ohemult pretentiöst mästrande och lååångtråååkig ...
kanske skulle betyget bli bättre om det varit den första Brown-boken jag läste?
Dock läste jag den??

Betyg

En riktigt mäktig bok att ta in! Jag är en riktig sucker för Dan Browns böcker. Den här liknar de andra, men jag tyckte nog om den här mest ändå.
När man läser de här böckerna känns det som att ens intellekt testas, och man får fundera och resonera med sig själv, utan att det blir tråkigt.
Jag beundrar Dan Brown som har förmågan att klämma in så mycket fakta i en bok utan att man blir uttråkad av det. Han gör kunskap intressant. Precis som det ska vara. Och den efterforskning han måste ha lagt ner...
En stark femma!

Betyg

Bra bok, om än rätt rörig. Känns lite som att Dan har mycket ideer, men ändå att han är fast i ett fack.. måste spränga en relion/rörelse.. typ

Betyg

Lite väl mycket Dan Brown, känns bara som den är skriven för att bli manus till en actionfilm...

Betyg

Patetisk dålig bok. Plottet kunde fått en trea men det patetiska slutet och osannolika människoportretten gör det omöjligt att ge den bättre betyg.

Betyg

Hade det funnits ett alternativ som markerat inget betyg på Boktipset hade det blivit så. Jag står alltså inte bakom ens denna enda stjärna...

Det känns som om Dan Brown i The Lost Symbol har fått slåss med en mycket motsträvig Robert Langdon. Langdon, som sannolikt var rätt nöjd över att kunna ägna sig åt sitt akademiska värv, måste istället ännu en gång jaga mellan diaboliska skurkar, fiffiga problemlösningar och ond, bråd död. Det vilar en air av utmattning och, ska vi vara helt ärliga, uttunning över både protagonisten och handlingen i stort. Brown har återigen litat till otaliga cliffhangers i form av synnerligen korta kapitel men den här gången sviker konceptet, det känns mer som om han har matat in ett antal parametrar i ett datorprogram som sedan spottat ur sig ännu en kassako enligt standardmallen.

Egentligen får jag väl skylla mig själv men det ska villigt erkännas att jag faktiskt blev besviken. Jag har ändå blivit adekvat underhållen av både Angels & Demons och The Da Vinci Code och hade väl förväntat mig något liknande. The Lost Symbol går dock ganska snart vilse i andlighet och symboler, känns ofokuserad och rörig för att under de sista 20 sidorna fullkomligt drunkna i ett moras av kvalificerad kvasi-religiös smörja. Vilken väl i och för sig kan ses som en bedrift i sig.

Med tanke på var handlingen tilldrar sig och de religiösa övertonerna skulle man kunna tro att Dan Brown startat en bana som propagandaskrivare och man i sin hand håller en extremt tjock pamflett för konservativa kristna högeramerikaner. Brown försöker nämligen göra för Washington D.C vad han gjorde för Vatikanen, Paris och London.

Problemet med denna mission är tudelat: dels blir de beskrivningar av byggnader, skulpturer och symbolik, som i de två tidigare böckerna ganska skickligt vävdes in som en naturlig del i handlingen, här enbart ett torrt och ganska oengagerat föreläsande. Det är nästan direkta brott i texten när Brown plockar fram sina anteckningar med nyttigheter som han samlat på sig under årens lopp. Dels blir det lätt absurt att försöka jämställa mångtusenåriga städer med ett ställe som byggdes upp från grunden för lite drygt 200 år sedan. Visst, Washington D.C. har säkert en sjujäkla massa symbolik inbyggt i sig, men det är ju inlånad symbolik från städer och länder där den växt fram betydligt mer organiskt.

Osvikligt kommer jag att tänka på filmen Peter’s Friends. Amerikanskan på besök i ett anrikt brittiskt slott fäller, apropås den förmodade smaklösheten inom amerikansk byggnadskonst, kanske en av världens bästa one-liners. ”It was just like this, only brand new”.

Jag skulle kunna skriva betydligt mer om Browns hantering av frimureriet, förment hemliga sällskap och religionsöverbyggnad men nöjer mig med att påkalla en tyst sekund för en författare som till slut hemfallit åt att dra till med sådana trötta och fullständigt osanna klichéer som ”Ja, och på medeltiden trodde ju alla att jorden var platt”…

Betyg

OK, men inte mera. Browns böcker är väldigt lika varandra.

Betyg

Recension av Dan Browns Den förlorade symbolen

Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag och innehåller 614 sidor.

Dan Brown är författaren till Da Vinci-koden, som är hans senaste spänningsroman. Den har sålts i över 80 miljoner exemplar och är en av tidernas mest lästa romaner. Innan Da Vinci-koden skrev Dan Brown tre andra spänningsromaner: Gåtornas palats, Änglar och demoner (där han introducerade Harvardprofessorn Robert Langdon) och I cirkelns mitt. Da Vinci-koden och Änglar och demoner har filmatiserats, i regi av Ron Howard och i huvudrollen som Robert Langson ses Tom Hanks. Dan Brown bor i New England, USA med sin fru Blythe.

Handling: Precis som i Da Vinci-koden och Änglar och demoner är huvudpersonen professor Robert Langdon, en medelsålders snygg, vältränad och ogift man som är expert på att tyda symboler. Den här gången får han ett paket av sin vän och mentor Peter Solomon – filantrop och frimurare. Peter Solomon vill att Robert Langdon ska gömma paketet och han får absolut inte tala om för någon att han har det. Så blir Peter Solomon kidnappad och Robert Langdon inser att han till varje pris måste hitta sin vän, även om han själv kan skadas eller till och med mördas. Han kommer i kontakt med Peter Solomons syster Katherine Solomon som är forskare i neotik. Hon följer med Robert Langdon på hans jakt efter kidnapparna och Peter Solomon själv. Samtidigt som de letar efter Peter Solomon hänger en otäck mördare dem i hälarna. Han är ute efter det paket som Robert Langdon har. Det blir en våldsam jakt och Robert Langdon kommer vissa frimurare in på livet. De blir jagade i hemliga undergångar och döden hänger dem i hälarna ända till slutet.

Nja, efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner som gått i samma tema, känns Den förlorade symbolen ganska tröttsam. Handlingen känns igen, det är en mördares jakt på Robert Langdon, som givetvis har en vacker kvinna till sin hjälp och symboler som ska tydas. Dan Brown är inte den mest uttrycksfulla författaren heller. Dåligt med beskrivningar på personer och miljöer, språket är också lite för enkelt. Korta kapitel och väldigt lättläst, de 600 sidorna går fort att ta sig igenom. Jag är tveksam till att läsa ytterligare en bok av Dan Brown om den innehåller samma tema. Det känns tyvärr ganska mättat nu.

Betyg 2/5 Kristina Simar

Betyg

Den är OK men inte mer. Man får allt skrivet på näsan hela tiden vilket gör att mystiken går förlorad. Storyn är dessutom rätt "sökt". Sorry Dan, din förra var bättre.

Betyg

Den får en 3:a av mej pga. att den var "tung" i mitten med för mycket detaljer och dåliga försök att höja spänningen med oändligt utdragna "spänningsmoment", där kan vi snacka om att "dryga ut". Det är en bok som bara är en våldsamt utdragen novell. Slutet får han dock till som vanligt, vilken får en att se fram emot nästa bok i alla fall, trots att jag "led" mej igenom halva boken.

Betyg

Alla tre romanerna om Robert Langdon utspelar sig under kort tid. Jag visste i förväg att handlingen i The Lost Symbol tar 12 timmar, så jag bestämde mig för att sträckläsa den på långfredagen. Det tog 9 timmar, så jag vann det loppet kan man säga!

Betyg

Lika fängslande som de tidigare.

Betyg

Hade fått 5 stjärnor om det varit en lite "längre" historia. Väldigt kort för att vara på 614 sidor.

Betyg

Inte alls lika bra som de två första böckerna i Langdon-serien. Känns som att den är skriven under stress, handlingen är inte särskilt spännande och vissa saker känns rätt så långsökta. Dock helt okej tidsfördriv.