"There are books that are suitable for a million people, others for only a hundred. There are even remedies--I mean books--that were written for one person only...A book is both medic and medicine at once. It makes a diagnosis as well as offering therapy. Putting the right novels to the appropriate ailments: that's how I sell books." Monsieur Perdu calls himself a literary apothecary. From his floating bookstore in a barge on the Seine, he prescribes novels for the hardships of life. Using his intuitive feel for the exact book a reader needs, Perdu mends broken hearts and souls. The only person he can't seem to heal through literature is himself; he's still haunted by heartbreak after his great love disappeared. She left him with only a letter, which he has never opened. After Perdu is finally tempted to read the letter, he hauls anchor and departs on a mission to the south...
Visa mer
Recensioner
2023-01-02
Betyg 
Golvad av en hjärtekrossad man som handlar med böcker som medicin. Jean Perdu, en fransman som äger “Det flytande litterära apoteket”, en bokhandelspråm som flyter på Seinefloden i Paris. Perdu skriver ut böcker till sina kunder som medicin för att göra dessa oroliga själar lugna. Tyvärr verkar Jean inte kunna hjälpa sin egen själ men han hjälper min.
Det här är en av de bättre böckerna jag har läst. Det lyser av förtjusning och Nina är fantastiskt bra på att belysa människans tillstånd, fånga och lyfta
ögonblicken som är det avgörande språnget. Karaktärerna är rika på egenheter och man går drömmande genom texten och önskar att man var en medpassagerare på denna bokhandel. En slingrande historia och förkärlek till den franska landsbygden knyts ihop som en vacker väv. Det är en fin scen som avslutar Perdus resa som i sig är gripande runt hjärtmuskeln medans en varm bris av läsarens utandning som får gå ut medans man stänger pärmen. Ska man hitta något att klaga på så får det vara Jeans givmildhet… ni som läst förstår.
Att läsa om apotekaren Jean och hans resa nerför
Frankrikes floder med katter och författare görs bäst på hungrig mage under semestern.
2020-01-16
Betyg 
Jag läste halva boken, sen gav jag upp och skummade resten för att se om det blev någon vändning någonstans. Det blev det inte.
Omslaget och texterna på det lurar en att det här är en feelgood-berättelse (titeln innehåller både Paris och liten bokhandel - vad annars ska man tro?), men det är bara en massa pretentiöst filosofiskt trams, om jag ska vara krass. Det är alltför mycket ”böcker förändrar allas liv” och att dyka in i djupa samtal med en främling man just mött på en bänk för min smak. ”Vilka är vi - egentligen? Hur kan man älska utan att lida? Kom så går vi och rider nakna på vildhästar över slätterna!” Obs! Riktiga exempel!
Om du vill läsa en fin filosofisk bok om kärlek, så rekommenderar jag i stället Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.
2019-03-24
Betyg 
Inte den lilla pärla som jag förväntade mig. Okej språk, okej handling med en vacker tanke bakom. Snabbt läst och snabbt glömd.
2018-04-05
Betyg
Väldigt vacker bok med ett fint budskap och målande beskrivningar. I början blev jag helt upprymd av hur vackert allt var och hur mycket jag tycker om karaktären Max Jordan. MEN det finns ingen tydlig handling. Allt mellan början och slut flyter ihop till en smet typ. Om någon skulle fråga mig när dom var på det hemliga tangomötet skulle jag inte kunna säga om det var i början eller slutet.
Jag är ett stort fan av pros and conslistor så här får ni en gällande "Den lilla bokhandeln i Paris":
Pros:
Hela boken är underbart vacker. Allt verkar så fridfullt och rogivande. Jag hade gärna varit med på Lulu under resans gång.
Alla karaktärer verkar som underbara människor och jag skulle vilja bo i samma hus som Perdu bara för att få träffa dom. Speciellt kvinnan som håller balkongkonserter. Det tyckte jag var en underbar karaktärsidé.
Författaren beskriver alla miljöer så att jag verkligen önskar att jag kunde vara där. Till exempel i de sista sidorna när Perdu kollade ut över vinodlingarna och tänkte på Manon. Eller i en lilla mysiga bokstaden.
Omslaget och titeln på boken är ljuvligt vilken drog till sig mig med en stark dragningskraft.
Cons:
Som sagt var själva handlingen tunn och smetig vilket var väldigt synd.
Jag förstår idén om att läsaren skulle få känna Manon lite bättre genom Manons resedagbok men de sidorna som bestod av den var verkligen långtråkig att läsa. Jag skumläste igenom dom och hoppade till och med över vissa.
Jag brukar läsa böcker relativt snabbt men den här boken tog några veckor att läsa på grund av att den var trög och smetig.
Men även om jag skulle kunna lista många fler cons så är boken ändå vacker och värd att läsa om man vill ha många vackra beskrivningar och välgenomtänkta karaktärer. Jag rekommenderar!
2017-07-19
Betyg
En väldigt annorlunda bok jag kommer att bära med mig länge. En saga som hyllar livet och att allting inte är realistisk i den tycker jag bara bidrar till konstnärligheten. Har också en elegant avvägd blandning mellan dråplig varm humor och djup livsfilosofi som jag tror inte är det vanligaste i feel good böcker. Handlar egentligen mer om kärleken till livet än kärleken till en partner, i alla fall på ett djupare plan.
Betyg
Jag hade en del förväntningar som ganska snabbt sänktes dramatiskt och jag funderade på om jag ens skulle läsa ut boken. Den var bara konstigt och seg. Efter några kapitel fångade den mig ändå såpass att jag ville veta hur det skulle gå så jag läste ut den. Men nej, det är ingen bok jag rekommenderar precis.
2016-11-22
Betyg
Problemet med den här boken är att den inte verkar kunna bestämma sig för vad den ska vara för bok. Först börjar den som en liten puttenuttig saga om en tjock liten man utan känslor, som hjälper andra finna bot men inte kan bota sig själv. Lite sago-feeling på något sätt.
Efter det slår den om och blir en komisk skildring med lite väl otroliga händelser inblandade, ungefär som Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann eller någon annan av de tok-roliga men tyvärr rätt poänglösa böckerna av Jonas Jonasson. Bokhandlaren slår följe med en författare med skrivkramp i en biblioteksbåt längs Seine, och var de än kliver i land är det spännande människor som bjuder in dem på upptåg. De får med sig ännu fler "tok-roliga" personer på båten; en kvinna som hoppade i vattnet i floden framför deras båt för att hon ville testa om hon sjönk och en italiensk kock som har sökt efter sitt första one-night-stand i 21 år. De träffar en kvinna med cancer som går omkring naken hela dagarna och författaren till en mytomspunnen bok som de bara kan finna om de svarar rätt på ett antal frågor.
Efter den här ytterst märkliga mittensektionen av boken går den över till att vara fullkomligt seriös. Helt plötsligt blir det en vacker bok a la Paolo Coelho, med betraktelser om det egna jaget, om vår förmåga att älska och hur vi kan lära oss att glömma. Jag gråter så att jag hulkar på slutet, det är väldigt känslosamt och spot-on i de sorgliga delarna och jag tycker mycket om boken då. Men när jag är klar med sista sidan och ska överblicka vad jag läst känner jag mig mest förvirrad. Varför kunde hon bara inte bestämma sig för vad hon ville skriva för bok? Karaktärerna går ju igenom dessa förvandlingar också och det blir svårt att lära känna dem. Ta till exempel huvudpersonen, som i början endast hänvisas till som Monsieur Perdu. Han beskrivs som en Poirot-liknande karaktär, kort, med mustascher, stor mage och kluckande skratt. I mitten av boken börjar han tilltalas som Jean, och visar sig besitta kunskap likt Robert Langdon i böckerna om denne. Ju närmare slutet vi kommer desto mer är han en snygg gammal vis man-karaktär med otroligt mycket patos och ja, karaktärer SKA förändras men de här hoppen känns lite väl... otroliga.
Sen är boknamnet ytterst märkligt också. Det passar väldigt bra in på den första delen av boken, med den lille fryntlige mannen som äger ett Litteraturapotek och botar lindriga känslo-åkommor med böcker. Men på sida 20 packar ju denne fryntlige man ihop sin "lilla bokhandel" och lämnar Paris och efter det handlar boken varken om bokhandeln eller Paris utan om en resa som några vänner gör tillsammans. Det är som att Huckleberry Finns äventyr skulle heta Det lilla huset i Saint Petersburg istället. Märkligt.
Men en fin bok periodvis, märklig bok periodvis. En bok där man kan hoppa över långa stycken och egentligen inte missa någonting, där allt kommer till en i slutet. En trea.
Tilde Johnsson gillar
2016-07-06
Betyg 
En bok som har ordet bokhandel i titeln och uppenbarligen handlar om böcker är ju ett måste för en boknörd. Trots att Frankrike och franskt aldrig har utövat någon som helst lockelse på mig. Men faktum är att författaren faktiskt är tysk, vilket överraskade mig eftersom jag tycker att hon har fångat den franska stämningen på ett närmast perfekt sätt. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2016/07/den-lilla-bokhandeln-i-paris-av-nina.html
