
Recensioner
Betyg
Ok, det här gick bara inte… En knapp femtedel in i volym ett av tre inser jag att det helt enkelt inte är värt en hjärnblödning orsakad av total uttråkning att slå pannbenet blodigt mot boken bara för att sanningsenligt kunna hävda att jag har läst den. Jag förstår mycket väl att det är en av bokens poänger att Tristram själv, när han egentligen ska berätta om sitt eget liv, far iväg i så många utvikningar att det egna livet är vad som avhandlas minst av allt. Det gör den inte intressantare.
Man förstår liksom på håll att boken ska vara både skabrös och humoristisk (tydliga paralleller kan dras till både Rabelais och Cervantes) men alla dessa antydningar, för att inte tala om en eventuell handling, dränks i en fullkomlig eruption av ord. Man skulle kunna tro att Laurence Sterne fick betalt per spaltmeter.