Recensioner
2010-07-14
Betyg 
Monster från ”the nethermost hell”, afrikanska vildar och mesmeriska mardrömmar — vem hade kunnat ana att den engelska landsbygden kunde vara så full av hemskheter. Inte Adam Salton i alla fall, som kommer från Australien vid mitten av 1800-talet för att hälsa på sin farbror. Han upptäcker snabbt att allt inte står rätt till i i det mittersta av England.
Föga förvånande är det England Bram Stoker bjuder på i The Lair of the White Worm inte det fridfulla och pastorala Austen-England, inte ens det stormiga Brontë-England. Nej, här härskar urgåldriga fasor långt ned i kalklagren. Stoker tar i från tårna med rasism (västafrikanen Oolanga introduceras som en ”unreformed, unsoftened savage”), sexism (kvinnor är till för att omhändertas), exotism och historisism.
För egentligen tillhör inga av skräckelementen det viktorianska England, antingen kommer de från de mörkaste av de brittiska kolonierna eller också härrör de från keltisk och romersk tideräkning. Historisismen ger också förklaringen till bokens titel, för här är det inte fråga om någon klemig daggmask utan ett antediluviskt monstrum. ”Worm” ska tolkas som gammalengelskans ”wyrm”, alltså drake.
Redan första meningen är symptomatisk för den här typen av litteratur: ”Adam Salton sauntered into the Empire Club, Sydney”. Adam Salton är ung, han är rakryggad, han är självsäker utan att vara arrogant, han är, kort sagt, en man som ”saunters”. Han tillhör en klubb, alltså tillhör han rätt klass. Han startar sin resa i en av de mer civiliserade kolonierna, han är alltså lagom anglifierad utan att vara bortklemad.
I så motto The Lair of the White Worm är ett tidsdokument är den icke desto mindre också actionladdad underhållning, det är inte tu tal om den saken. Men Stoker borde ändå kanske ha jobbat lite mer på att strama upp berättandet för som det nu är lyckas han aldrig riktigt få ihop Lady Arabella Marchs urgamla ondska med Edgar Caswalls mer moderna dito, de rör sig hela tiden i parallella spår.
Däremot är författaren bra på att skapa bilder och stämningar. Den gigantiska hökliknande draken som från Caswells boning Castra Regis dag ut och dag in kastar sin ondsinta skugga över landskapet är ett mycket effektivt påhitt och det förlösande ovädret har allt man kan önska av ljungande blixtar och piskande vindar.
