A dazzlingly inventive and acclaimed novel set in a Stockholm psychiatric hospital - by one of Sweden's most exciting literary talents "I'll put my head in the oven so you know where I am," he whispers, kissing her neck. Jim - charming, captivating, much loved by his women friends - has attempted suicide several times. Over his period of incarceration at the Beckomberga hospital for the mentally unstable, he voices his determination to succeed. Some day soon, he tells his daughter - as he has earlier told his mother and his wife - he will swallow sixty tablets, help them down with a bottle of whisky, and swim impossibly far out into the Atlantic. Will he, really? This question plagues Jim's daughter, the narrator of this powerful novel, who is as addicted to the hospital as her father is to alcohol. Through her subtle observations we understand the emotional needs of diehard alcoholics, the...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Stridsberg leder mig med sitt poetiska språk genom Jimmies år på Beckomberga mentalsjukhus. Det är en värld fylld av fåglar som svävar fritt, stenar som bryter igenom motljuset och rötter som klamrar sig fast i jorden som om de vore fingrar. Berättelsen utvecklas huvudsakligen ur ett barns perspektiv, och jag borde verkligen ha blivit fängslad av den, eller hur?
I början, när jag öppnade boken, kände jag mig omedelbart fängslad av Stridsbergs poetiska stil. Jag förstod varför det fanns så mycket hype kring boken, och sidorna flög förbi, även om de ofta var halvfulla när det kom till text. När jag nådde halvvägs in i berättelsen, började jag känna en viss trötthet. Träden blommar fast ändå inte men det är vinter? Blå pärlor i gräset? Och ett nytt namn? Vem är egentligen vid Medelhavet? Jag kände mig lite förvirrad och hade svårt att följa med i vem som talade och vad som verkligen hände i berättelsen. Och varför fanns det en jordglob med i boken?
Det kan mycket väl ha berott på att jag försökte läsa denna bok med en feber på 39 grader. Texten är otroligt vacker, det går inte att förneka, men själva handlingen lyckades inte riktigt gripa tag i mig. Jag är ledsen, kära bokstagram, men det blev varken tårar från mig och ingen femstjärnig recension den här gången.
2017-01-05
Betyg
Om Jackie, som besöker sin pappa som är inlagd på Beckomberga mentalsjukhus. Jättefin bok, skriven med otroligt mycket kärlek till både platsen Beckomberga och en ganska trasig familj.
Betyg
En alldeles underbart välskriven bok som handlar om det den heter: ?Beckomberga?. Huvudpersonens pappa blir intagen på Beckomberga och tillbringar stora delar av flickans barndom där. Beckomberga är en helt egen värld och flickan blir vittne till många händelser därinne. Vi får följa sjukhusets tillkomst, verksamma år och nerläggning genom återblickar på dess arkitekt, patienter och personal. Samtidigt följer vi flickan och pappan genom livet. Det kanske låter torrt, men det är en skildring av ett svunnet samhälle och en stor sorg som skildras fint och ljust och känsligt. Detta är min bästa svenska bok från 2014 ? läs den!
Betyg
Svår att betygsätta. Det stod mellan en tvåa och en trea men landade på en tvåa. Språket är emellanåt väldigt vackert men historien och romanfigurerna griper - trots språket - aldrig riktigt tag i mig. Ibland tycker jag att Stridsbergs berättarteknik går till en överdrift, konsekvensen blir att jag tappar trovärdighet för både historien och författaren. Jag har önskat en historia om Beckomberga med en mer naturlig kronologi och ett starkare sätt att skriva som griper mitt hjärta och med lite större variation..
2016-04-13
Betyg
Melankolisk och poetisk skriven roman om trasiga fadersgestalter, och livet på en institution. En romantiserad bild av en alkoholiserad pappa som inte funnits där för sin familj. Jag hade höga förväntningar på boken men den lever tyvärr inte upp till dom.
Betyg
En svag fyra till denna samtidigt rosakantade och sorgkantade drömska skildring. Romantisering som jag bara knappt tolererar och låter mig förföras av.
http://blodbockerobryderier.blogspot.se/2016/01/bokuppdrag-9-en-bok-av-en-kvinnlig.html
Betyg
Boken var lättläst och gick fort att läsa klart. Det var intressanta och ganska spännande personer som var inblandade i historien, men berättartekniken gick inte riktigt fram. Det kändes som korta minnesbilder som bara placerats in i boken här och var, inte nödvändigtvis där de passade som bäst, utan där de fick plats. Personerna upprepade sig hela tiden, och samma saker antyddes gång på gång. Jag tycker inte riktigt läsningen flöt på, jag fick inte riktigt fatt på kronologin, och förstod inte hur, när eller varför saker och ting utspelade sig. Kändes lite som att jag kunde hoppa över stycken här och där för att de ändå inte hade något att göra med sidan som kom därefter. Trist då ämnet var, och är, spännande!
2014-12-08
Betyg
En av de bättre böcker jag läst den senaste tiden. Bra skildring av sjukhusmiljön och hur patienterna hade det. Tragiskt att bara släppa ut de när sjukhuset stängde. Många hade varit där hela sitt vuxna liv och visste inte annat.... men så gick det ju som det gick också!
2014-12-01
Betyg
Möjligen snäppet under Darling River. Men det här är så bra, så bra. Den svarta tonen är intakt boken igenom. De här trasiga människornas tillvaro blir till en vacker historia. Jag kan inte komma på någon annan svensk författare jag läst som gör så här med språket. Fantastiskt bra.
Betyg
Med ett fantastiskt språk för Sara oss in i det inre livet hos några av de personer som rör sig in, och ibland ut, på Beckomberga sjukhus. tänk om psykiatrin kunde lära av saras respektfulla sätt att skildra livets plågor och samtidigt ge ett värde till lösningar som kan tyckas svåra och som oftast döljs bakom våra rigida diagnossystem. Med samma inlevelse och respekt som Åsa linderborg beskriver sin far lyckas Sara förmdla en kärleksfull pappa som ofta är förfärligt begränsas som pappa. Den unga huvudpersonen ges också ett rikt inre liv och uttryck som oftare än vad vi tror finns i den tidiga ungdomen. strålande och en fröjd att få ta del av.
Betyg
Underbart språk och berättelse - jag njöt varenda sekund, varenda sida, varenda mening... Missförstå mig rätt... det är en på många sätt sorgsen berättelse - men hennes sätt att berätta är helt underbart! Vilket flyt, vilken poesi, vilken värme! Berättelsen som ger ett ansikte åt den utveckling och avveckling av psykiatrin lyfter fram enskilda personers känslor och erfarenheter i skenet av en stor organisatorisk förändring som inte enbart var av godo för dem det gällde, men samtidigt var inte heller institutionerna av godo... Denna paradox ges lilv via de personer som hon skriver om - med sådan värme, med sådan intensitet och med en trovärdighet utan att skriva läsaren på näsan. Så underbar... ja jag vet jag har skrivit underbar många gånger, men det är så jag känner, jag bara älskar denna underbara bok!