
Her first major literary success, Ayn Rand's The Fountainhead is an exalted view of her Objectivist philosophy, portraying a visionary artist struggling against the dull, conformist dogma of his peers; a book of ambition, power, gold and love, published in Penguin Modern Classics. Architect Howard Roark is as unyielding as the granite he blasts to build with. Defying the conventions of the world around him, he embraces a battle over two decades against a double-dealing crew of rivals who will stop at nothing to bring him down. These include, perhaps most troublesome of all, the ambitious Dominique Francon, who may just prove to be Roarke's equal. This epic story of money, power and a man's struggle to succeed on his own terms is a paean to individualism and humanity's creative potential. First published in 1943, The Fountainhead introduced millions to Rand's philosophy of Objectivism:...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Första 75% av boken skulle fått högsta betyg men de sista 25 drar ner betyget lite. Då blir boken mer predikande och själva budskapet stinker. Innan hade det gått att ha boken öppen för andra tolkningar. Ett annat minus är den glorifierade våldtäkten. Men förutom det ett fantastiskt språk och en medryckande läsupplevelse. Jag skulle kanske inte visuellt uppskatta Roarks arkitektur men det passionerade sätt den beskrivs på är hänförande. Roark och Dominique är också mycket intressanta karaktärer.
2016-05-08
Betyg
Läste den för säkert sju år sen. På många sätt en anskrämlig bok: extremt grovhuggna karaktärer, pompöst språk och ett högst tvivelaktigt budskap. Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte bitvis tyckte den var spännande.
2014-03-24
Betyg
Det här var den andra Rand-boken jag läste och jag kan bara säga WOW! Som jag ser det beskriver detta objektivismen på ett mycket personligt plan. Romanens huvudkaraktär är integritet personifierad, Dominique är trots sin kamp den mest fascinerande och underhållande kvinnliga karaktären i litteraturen. Det är alldeles för enkelt att säga att boken handlar om den centrala romansen; den är underordnad bokens filosofiska budskap. Liksom kritiken om svartvita karaktärer; de är sådana för att illustrera en filosofisk princip och kan inte framställas annorlunda. Jag kan intellektuellt förstå att den som försöker gömma sin egen otillräcklighet bakom tomma floskler kommer att ogilla detta; hur någon med heder kan undgå att älska den är mig dock en gåta.
Betyg
Så länge jag velat läsa denna, och i vår någon gång på min resa till Sevilla och Granada följde den mig. 800 sidor tar sin tid. Kommer att skriva mera om karaktärerna inte så mycket om tiden när de första skyskraporna byggdes och konstruerades av olika arkitekter med olika ideal. Roark lämnade i skallen på mig trodde aldrig han skulle flytta ut. Sådana män finns tydligen även om jag aldrig träffat någon . Man våndas med Roark, man hoppas men man kan inte sluta tänka på karaktärerna och idealen i denna bok. Mycket bra bok.