Will Henry and Dr. Warthrop have encountered many horrors together--but can Will endure a monstrumological terror without his mentor? Will Henry has been through more that seems possible for a boy of fourteen. He's been on the brink of death on more than one occasion, he has gazed into hell--and hell has stared back at him, and known his face. But through it all, Dr. Warthrop has been at his side. When Dr. Warthrop fears that Will's loyalties may be shifting, he turns on Will with a fury, determined to reclaim his young apprentice's devotion. And so Will must face one of the most horrific creatures of his monstrumology career--and he must face it alone. Over the course of one day, Will's life--and Pellinor Warthrop's destiny--will lie in balance. In the terrifying depths of the Monstrumarium, they will face a monster more terrible than any they could have imagined--and...
Visa mer
Recensioner
2018-02-16
Betyg 
Serien om Monstrumologen började så starkt, men svalnade mer och mer ju närmare slutet vi kom. Monstren blev mer luddiga och övergick från att ha varit rent konkreta, till mer teoretiska och abstrakta. Från en på riktigt huvudlös hajliknande människosort, till filosofiska utlägg om människans ondsinta gränslöshet. Vilket inte alls passade mig. Jag saknar monstren, jakten och den nördiga informationen som den första boken bjöd på. Där det fanns riktiga urklipp från gamla myter och tidningsurklipp med mysterier som stärkte historien och gjorde den intressant.
Yancey skriver själv att han har haft svårt att avsluta sin sista del i den här serien, och tackar fansen för att de till sist fick honom att fortsätta. Jag tycker det märks att det har varit problematiskt att knyta ihop säcken. Varje kapitel känns som ett utkast som inte riktigt spelas ut ordentligt, det är ganska luddigt och många öppna men märkligt hemliga kapitelavslut. Som att han vill ge sken av mystik och djup men egentligen bara inte har någon aning om vad som ska ske härnäst eller vad som egentligen händer. Jag får det inte riktigt att gå ihop, även om jag förstår var han vill komma: det skyndas på mot ett slut som Yancey antagligen haft i huvudet sedan start men inte helt lyckas styra historien mot.
Jag är besviken, helt enkelt. Första boken var fantastisk, men ju mer Yancey frångår den formen som han startade med, desto luddigare blir historien.
