
A stunning, shocking novel, bringing to life one of the most controversial, forgotten and fascinating characters of second-wave feminism.
Visa mer
Recensioner
2011-08-18
Betyg
Jag borde förmodligen tycka att det här är bra, men det gör jag inte. Jag är imponerad av Sara Stridsbergs sätt att skriva, att få ihop de fragment boken består av till en sammanhängande berättelsen. Läsningen är njutbar, men på något sätt går det ändå inte hem hos mig.
Betyg
En omtumlande läsning. Berättelsen om Valerie Solanas och SCUM-manifestet är skriven med ett fascinerande språk och gestaltat så att smutsen, äcklet och miljöerna känns nära. Men det är svårt att ta till sig ett sådant manshat. Även om jag håller med om att det är dags att se på kvinnors låga värde i ett globalt perspektiv och låta ilskan över övergrepp och våld brisera.
Betyg
I en yttre ram som är delar av Valerie Solanas´ liv, berättar Stridsberg en egenartad och sällsam historia i en formmässigt imponerande roman. Hennes språk är, vad ska jag säga, musikaliskt. Hennes röst febrig och förtvivlad. Eller är det Solanas´ liv som är sådant? Solanas, vars hjärta och hjärna brinner av längtan efter det som tycka vara ouppnåligt och som blir hennes nederlag och död.
Betyg
Bilder ur von Triers breaking the ways, där kvinnan offfrar och tvingas söka sig mot förnedring och äckel, ges liv via ett otroligt starkt och vackert språk .mötet mellan det vackra i språket och det destruktiva sökandet ner mot undergången skapar en spänning som bara ropar eftrer mer.
Betyg
4,5 nästan 5. Åh, vad jag blir glad av ett lyckat formexperiment! Det här är bra, riktigt bra och jag som inte har något behov av att äga böcker har redan beställt denna för den vill jag alltid ha i mitt hem så att jag kan återkomma till den, bläddra lite här, stryka under lite där. Jag tycker väldigt mycket om Stridsbergs sätt att använda orden. Avsnitten om mordet på Andy Warhol är svidande vackra: "Sekunder som smärtar som brinnande snö i ditt hjärta (---) Nej nej Valerie... gör det inte..." (s.325) "När du skjuter Andy Warhol gör du dig samtidigt av med alla möjligheter att vara en person människor lyssnar till, det enda du drömmer om, författare, konsnär, revolutionär, psykoanalytiker, rebell. " (s.327) "Du håller pistolen mot hans hjärta. Sedan skjuter du sönder hans bröst och alla framtidsmöjligheter. Du skjuter sönder allting som borde ha varit du." (s.328) Svidande vackert och så sorgligt.
Betyg
Valerie Solana dömdes 1968 för mordförsök på konstnären Andy Warhol. Se även http://sv.wikipedia.org/wiki/Valerie_Solanas Boken är faktiskt rolig också. Tappade intresset vid sidan 123.
Betyg
Stridsbergs hjältinna och huvudperson i Drömfakulteten är den autentiska Valerie Solanas, mest känd som författare till den extremfeministiska SCUM:manifestet och för att hon sköt Andy Warhol. Detta är en fantastiskt mångbottnad roman och rent formmässigt tycker jag den emellanåt är helt suverän. Må hända att det blir lite väl utdraget ibland. Boken låter beskriva ett riktigt tragiskt levnadsöde fullt av droger, psykoser, prostitution och övergrepp, samtidigt som Stridsberg aldrig viker från att stå på huvudpersonens sida. Boken blir emellanåt till något av ett finstämt kärleksbrev till Valerie Solana. Tragistkt, men otroligt vackert.
Betyg
Jag gillar verkligen sättet Sara låter mig följa Valerie Solanas liv, speciellt när hon själv "träffar" huvudpersonen. Och vilket liv sedan, både med helt vettiga tankar om män och kvinnors sidor, men också med tankar som kanske uppkommit ur en hemsk barndom. SCUM manifestet har jag inte läst, men jag ska ställa mig på kö direkt och även minnas Stridsberg och hennes ovanliga berättarsätt.
2009-07-15
Betyg
Den som lyckas se förbi den överdrivet sentimentala tonen har oerhört fascinerande läsning att vänta. Det är när bokens undetittel, "Tillägg till sexualteorin", gör sig gällande som det är som mest intressant, och då gör det inte så mycket att den poetiska inramningen känns krystad.
Betyg
Minst hälften av gångerna jag tänker på den här boken så tänker jag ”Stridsfakulteten,” av… nej, vänta nu, det stämmer inte. Samtidigt stämmer det märkligt väl.
Valerie Solanas skrev SCUM-manifestet (SCUM = Society for cutting up men) och sköt Andy Warhol. Varför? ”Frågan är felställd. Den bör lyda: Varför skjuter hon inte?”
En tragisk, arg och upprörande roman mycket väl berättad, ilsket, noggrant och förtvivlat berättad, det ”tvångsmässiga frammanandet av textfragment och kroppsmaterial”. Kanske ett försök till en baklänges psykoanalys av huvudpersonen, samtidigt som det är en dekonstruktion (”Allting bör ryckas ur sitt sammanhang.”) av både psykoanalys och begreppen ’förstå’ och ’varför’. Man blir förbannad.
”Döden är slutet på alla berättelser. Det finns inga lyckliga slut.”
”Kom ihåg att jag är den enda kvinnan här som inte är galen.”
”Ge upp är inte svaret, fucka upp är svaret.”
”Vad spelar det för roll om berättaren ljuger?”
”Vad betyder det när jag säger att det inte finns någon berättelse? (…) Det betyder att det finns en berättelse.”