
A long lost letter arrives in the post and Edie Burchill finds herself on a journey to Milderhurst Castle, a great but moldering old house, where the Blythe spinsters live and where her mother was billeted 50 years before as a 13 year old child during WW II. The elder Blythe sisters are twins and have spent most of their lives looking after the third and youngest sister, Juniper, who hasn't been the same since her fiance jilted her in 1941. Inside the decaying castle, Edie begins to unravel her mother's past. But there are other secrets hidden in the stones of Milderhurst, and Edie is about to learn more than she expected. The truth of what happened in 'the distant hours' of the past has been waiting a long time for someone to find it. Morton once again enthralls readers with an atmospheric story featuring unforgettable characters beset by love and circumstance and haunted by memory, that...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Kate Morton har jag hört talas om, mycket, sedan jag började bokblogga. Många verkar älska det här och trots att jag kanske kände mig lite tveksam till genren (vad den nu är) så tyckte jag att jag i alla fall borde prova. Den här boken köpte jag på bokrean 2013 så den har ju stått där ett tag. I år tog jag med den på min boktolva, så att den säkert skulle bli läst. Nu är det äntligen gjort. Läs mer på min blogg
2017-02-16
Betyg
En bok som man vill sträckläsa. Boken innehåller svek men också kärlek på olika plan.
Betyg
En perfekt myspys höstbok som innhåller familjehemligheter, ett gammalt slott, ett mysterium, en tragedi, en försvunnen person och en historia som vävs ihop från både nutid och dåtid.
I I det förflutna får Edie Burchills mamma ett brev som varit försvunnet i femtio år. Hon blir märkbart berörd, men vill inte berätta för Edie vad det handlar om, vilket får Edie att på egen hand försöka ta reda på så mycket som möjligt från sin mammas förflutna. Hennes sökande leder henne till slottet Milderhurst Castle där tre gamla ogifta systrar bor. Tvillingarna Percy och Saffy och deras lillasyster, den märkliga Juniper. Systrarna är döttrar till Raymond Blythe som är författaren till Edies favoritbok. Vad var det som inspirerade Raymond till att skriva boken? Och varför kom inte Junipers fästman Tony till middagen?
Histsorien berättas i ett långsamt tempo och varvar Edies nutida historia med tillbakablickar i det förflutna i okronoligisk ordning. Jag är väldigt förtjust i den typen av berättarform, där man får pusselbitar från lite olika håll, innan man har hela historien klar för sig. Det är flera olyckliga kärleksrelationer i boken och tragiska situationer där om bara en liten sak hade hänt annorlunda så hade det aldrig behövt bli så där jobbigt. Jag tror att det är det som är styrkan i båda böckerna som jag har läst av Morton (den andra är Den glömda trädgården); den där känslan efteråt "åh, om inte..." Men då hade det samtidigt inte varit någon historia att berätta.
Betyg
Nu var det ett tag sedan jag läste den och jag kan inte alls komma ihåg hur den slutade, så en alltför spännande upplösning kan det inte ha varit... Ändå är det något speciellt med en bok som utspelar sig i ett gammalt slott. Tre åldrade systrar som aldrig kom vidare i livet, utan fastnade där med varandra när en av dem miste förståndet. Juniper irrar i korridorerna och familjens minnen bor i slottsväggarna på något sätt. Just av den anledningen var den värd att läsas.
Betyg
Var är spänningen? Var är mystiken? Är grymt besviken eftersom jag trodde att det skulle vara en bok i samma anda som "Den trettonde historien" men i den här boken visst jag inte ens riktigt vad det var jag ville veta. Den är alldeles för lång för handlingen och inte skriven på något märkvärdigt sätt. Nej, någon fler bok av den här författaren blir det inte på ett bra tag i alla fall.
Betyg
Underbar och fantastisk i sitt berättande, detaljrika beskrivningar vad gäller miljöer, karaktärer och händelser - precis det jag älskar. Kunde man ge plus och minusbetyg hade jag nog satt ett litet minustecken till. Inte för att den inte är värd en femma utan för att jag tycker att hennes "Den glömda trädgården" är ännu bättre
Betyg
Det tog mig (huvudrollsägarinnan), tre toalettbesök att komma från byn - in till själva huset där systrarna bodde. "Vad var det? En liten groda?" "En damm, stenar vid dammen, runtomkring dammen, oanvänd...ett litet hus, trasiga fönster, en stig" "Var hon på rätt väg...och så tillbaka till dammen igen". Utsvävningar. Ett försök att bygga upp en förväntan som enbart byggde upp frustration. När hon väl var framme var det ingen särskild "wowkänsla" i alla fall. Jag läste inte klart den.
Betyg
En djupt tragisk men bra bok. Mycket bättre än "Dimmornas lek" som var något av en besvikelse då "Den glömda trädgården" var så bra. Förövrigt, om jag inte redan tidigare hade läst böcker av Kate Morton hade jag nog aldrig lånat hemma denna pga av det hemska omslaget på den svenska versionen.
2010-12-02
Betyg
Helt underbar! Gillar man Morton så är denna fantastisk, jag vill ha mer av Morton!!!