Frankie Landau-Banks at age 14: Debate Club. Her father's "Bunny Rabbit." A mildly geeky girl attending a highly competitive boarding school. Frankie Landau-Banks at age 15: A knockout figure. A sharp tongue. A chip on her shoulder. And a gorgeous new senior boyfriend: the supremely goofy, word-obsessed Matthew Livingston. Frankie Laundau-Banks. No longer the kind of girl to take "no" for an answer. Especially when "no" means she's excluded from her boyfriend's all-male secret society. Not when her ex boyfriend shows up in the strangest of places. Not when she knows she's smarter than any of them. When she knows Matthew is lying to her. And when there are so many, many pranks to be done. Frankie Landau-Banks, at age 16: Possibly a criminal mastermind. This is the story of how she got that way. Chosen as a 2009 Michael L. Printz honor book
Visa mer
Recensioner
2019-06-27
Betyg 
En cool och feministisk bok som säkert blir favorit hos smarta, läsvana ungdomar.
2018-04-05
Betyg
Sträckläste mer eller mindre hela boken. Väldigt intelligent och rolig. Språket är väldigt lättläst och flytande. Det behövs fler ungdomsböcker medkaraktärer som Frankie!
2016-06-17
Betyg
Hemliga sällskap och viktiga killar utmanar huvudpersonen Frankie som är less på att bli sedd som Bunny Rabbit eller bara flickvännen.
2016-01-09
Betyg
Frankie. Jag förstår dig så väl. Det du kämpar för, det du inte riktigt själv kan sätta ord på, det orättvisa och så svårbekämpade. Du behövs.
Frankie börjar andra året på college. Hon börjar träffa Matthew, och med det börjar träffa hans kompisar mer och mer än sina egna. Hon ger upp mer av sig själv för att finnas till för Matthew. Samtidigt märker hon att han inte gör samma sak för henne. Han har hemligheter, han håller i mångt och mycket sina vänner närmare än Frankie. I detta föds såklart en avundsjuka, och en längtan efter att bli sedd på samma nivå som han ser sina manligt kodade vänner. På samma gång som Frankie känner sig nedvärderad och mindre värdefullt behandlad (Matthew tycker som bäst om henne när hon är försvarslös, liten och söt) känner hon sig också sedd för första gången, och slåss i sitt eget huvud mot sig själv. Varför kan hon inte bara vara nöjd? Men så är det ju. När man väl har satt på sig de rosa glasögonen, de feministiska linserna, kan man inte plocka av sig dem.
Den här boken bjuder på en otrolig igenkänningsfaktor. Jag sitter och nickar instämmande med öppen mun och häpnas över att det faktiskt finns fler vars tankegångar går precis som mina egna. Kring alla dessa oskrivna regler, där man som tjej allt för ofta räknas bort. Kring komplimanger som klingar illa, som egentligen är dolt förtryck, och svårigheterna kring att bemöta dessa. Kring de paradoxa problemen med att på samma gång vilja vara en del av ofta manliga rum som att vilja frånskriva sig behovet av det helt. Och kring att vara kär i någon som inte till fullo respekterar en men ändå är helt underbar fast kanske ändå inte. För jag tror så många av hos har varit där. Vi har ofta våra principer, vi vet längst inne hur vi vill att saker och ting ska vara och hur vi vill bli sedda och behandlade. Det är bara inte alltid så lätt att sedan leva upp till idealen i verkligheten.
Och wow vad bra beskriva killarna i sitt gäng är. Jargongen, och hur vi tjejer aldrig någonsin kommer kunna på riktigt ta oss in i de rummen där de rör sig. Vi måste skapa våra egna. Inte kopiera, inte försöka komma in i deras. Helst skulle ju alla muras rivas och alla börja ses bara som personer, som individer: inte utifrån sina kön. Men fram tills dess måste vi börja skapa våra egna rum där vi själva får ta plats!
[Tyvärr tycker jag boken haltar lite på slutet. Jag vill att Frankie ska kliva ur det här med stolthet, vilket hon gör. Men jag vill ju också att hon ska lyckas. Att de ska se henne högst upp. Att hon ska få bli en del av det hon hela tiden strävar efter. Istället blir det antiklimax. Och egentligen är det ju det som är så fantastiskt, hon får inte "drömkillen" i slutet. För HAN ÄR INGEN DRÖMKILLE. Han är ett svin. Matthew är ett svin. Alfa är ett svin. Hon har inget att bevisa för dem. Ändå vill jag någonstans att hon ska få deras erkännande. På samma paradoxala sätt som det fungerar i verkligheten.... Manlig bekräftelse är ett aber.
Tilde Johnsson gillar
2015-07-06
Betyg
Tycker mycket om Frankie. Hon är tuff rolig och vågar gå emot ett hierarkiskt system . En välskriven och mysig bok som man blir glad av.
E. Lockhart är en favorit med ett härligt flytande skrivsätt. Läs gärna också hennes "Kanske är det allt du behöver veta".
2011-11-21
Betyg
internat och patriarkat! om man läser den här med sittenfelds "prep" i bakhuvudet så framstår frankie som allt det där som man vill att lee ska vara. hon inser sin genialitet, hon ser strukturerna som begränsar och hon gör någonting åt dem. dessutom berikas läsning med referenser till foucault och Palahniuk allmänt mayhem. fast Prep är också briljant.
