The Dark is Rising - En ring av järn

Cooper, Susan

| 1987

Flag from sv

84


?The Dark is Rising - En ring av järn? skrevs 1973 och utkom första gången på svenska 1982. Sedan dess har den tryckts i ett flertal upplagor och utgåvor. ?En ring av järn? är en av fem delar i Susan Coopers älskade, numera klassiska berättelse, om den eviga kampen mellan ont och gott, kärlek och hat, förlåtelse och hämnd. Övriga delar i serien är: ?Ovan hav under sten?, ?Lövhäxan?, ?Gråkungen? och ?Silverträdet?. Främmande, fruktansvärda krafter drabbar Will natten före hans elvaårsdag. Det är som om en mardröm blivit verklighet. Snart förstår han att det nalkas ett okänt hot från en annan tid, från en annan värld. Att mörkrets krafter är i rörelse och att de kommer allt närmare. Av bonden Frank Dawson har han fått en ring av järn. ?Ha den på dig, ständig?, sa Frank varnande, och nu inser Will att ringen är ett vapen i kampen mot mörkret. Och att han, Will Stanton, är en av de...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Anna Lindström

2015-07-28

Betyg

Omläsning av favorit från barndomen. Jag har nog vuxit ur den lite? ;) En ring av järn heter den på svenska men jag hittade den inte på BT.

H

Helena S

2013-11-14

Betyg

Ok, det här blir ett väldigt retroaktivt betyg, eftersom jag läste böckerna när jag var typ 13 (alltså15 år sen). Men jag minns att jag älskade dem då, och satt fullständigt som klistrad vid dem. Så jag ger en femma från mitt 13:åriga jag. Till hela serien egentligen.

M

Maria Särnhammar

2010-02-05

Betyg

Gillar inte att det är framsida på boken från filmen. De har gjort film på delar av berättelsen, men missat den röda tråden som återkommer i böckerna, Artursagan! Har inte sett filmen och tänker inte göra det, läs boken istället!

Hacer Kucukler

2009-12-09

Betyg

Härligt slut!

Sofia Åkerberg

2009-07-09

Betyg

Ok, det är inte förutan dessa böcker är klassisker. Väldigt trevlig YA-fantasy som är rejält laddade med keltisk mytologi och Arthur-legender. Måste dock erkänna att jag gillade dem ännu bättre när jag var yngre, nu kändes de helt plöstligt lite väl enkla. Plus att jag inte längre är så väldigt svag för den här typen av metafysisk/deus ex machina fantasy (där karaktärerna ofta i rätt ögonblick "vet" precis vad de ska göra eller säga för att aktivera magin). Gråkungen är dock fortfarande den klart bästa boken av de fem för stämningen och waelsiskan.