Tehanu

Betyg

När jag läste böckerna om Ö-världen som barn fanns bara de tre första, "Tehanu" gavs ut 1990.
Tenar, från "Gravkamrarna i Atuan", har blivit änka och tar hand om Therru - en flicka vars familj försökt döda genom att knuffa in henne i elden. De beger sig till Re Albi för att ta hand om Ogion, Gonts store trollkarl, då han är döende. Strax efter hans död återkommer Ged, nu nästan död och helt utan krafter, efter händelserna i "Den yttersta stranden". Han överlever, men är inte sig själv. Samtidigt letar Therrus familj efter henne.
***
Det händer en hel del i boken, men den är skriven på ett annorlunda sätt än de tre tidigare böckerna. Man är mer i Tenars huvud och följer hennes, ibland, förvirrade tankar och får berättelsen mycket på det viset. Det är en bok som kräver lite eftertanke, men den är bra. 🤗 Så nu ska jag lyckas ta mig tid till att läsa del fem och sex också 🙂

Betyg

Ovanlig handling för att vara fantasy. Inga stora äventyr eller krig mellan länder. Bara om relationer mellan människor. En feministisk fantasy av bästa märke.

Betyg

Serien om Övärlden var en triologi ända tills 1990, då Tehanu kom. På omslaget stod det: Den sista boken om Övärlden. Le Guin hade börjat bekymmra sig om att hennes tre första fantasyböcker var så till den grad typiskt patriarkal fantasy. Tehanu skulle bli en feministisk upprättelse av serien. För många läsare blev denna del en chock, Ged har förlorat sin magiska kraft, Tenar har blivit en bondmora och det handlar mycket om helt vardagliga bestyr på en gård. Denna bok har inte formen av en äventyrsresa som de tidigare i serien. Det är inte klart vad som är "uppdraget" i den, det handlar mest om personerna och deras relationer med varandra. Jag blev besviken på Tehanu när den först kom ut. Nu, 15 år och 75 universitetspoäng i litteraturvetenskap senare, värderar jag den högt som intressant feministisk fantasy. (Läs gärna Terry Pratchetts parodi på Övärlden? "Trollkarlens stav" eller Equal Rites. ISBN 91-7898-125-5) Men det var inte den sista boken om Övärlden, Le Guin skulle komma att skriva en novellsamling, Tales of Earthsea och Den andra vinden, som skulle fortsätta den feministiska nyorienteringen i serien.