Tårtgeneralen

Betyg

Tråkig, flamsig, utdragen & urtrist. Rekommenderas inte!

Betyg

Idag precis dagen efter jag varit och sett filmatiseringen av denna bok så läste jag ut den och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om bokens handling.

Den 13 november 1984 utser tv-programmet Rekord-Magazinet Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan ett helt land skrattar och en hel bygd lamslås bestämmer sig Hasse Pettersson - nyinflyttad, skuldsatt, möjligen alkoholiserad - för att motbevisa "Stockholmsjävlarna" genom att bygga Världens Längsta Smörgåstårta, och därmed skriva in Köping i Guinness Rekordbok. Det blir upptakten till en kedja av ofta befängda händelser som under några månader skakar om Köping, under en tid då den hårt prövade lilla staden behöver en ledargestalt och finner en osannolik och högst tillfällig hjälte i främlingen med den gudabenådade svadan och de bruna seglarskorna.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har skrivit ihop en både humoristisk och ibland gripande roman där man får följa Hasse P:s galna upptåg för att sätta Köping på kartan efter Guillious uttalande i tv om att Köping var Sveriges tråkigaste stad. Det som skiljer sig ifrån filmatiseringen är att man får ta del av fler perioder i Hasses liv än just tillverkandet av världens längsta smörgåstårta. I boken får man bland annat ta del av när han startar upp en ostbutik, startar en gigantisk kräftskiva och försöker att sälja studsskor. Inget av hans projekt efter smörgåstårtan når någon framgång. Därmed lämnar han Köping och återvänder bara en sista gång i bokens slut. Filmen blir därmed mer en solskenshistoria som inte innefattar lika många misslyckanden som i boken. Men boken är på samma vis som filmen en fascinerande historia om en person som aldrig ger upp trots de motgångar han möter av sin omgivning. Det bjuds på både humor och vemod i en bra balans. Det blir väldigt svårt att lägga ifrån sig boken eftersom man bara vill veta mer om händelserna i Hasse P:s tragikomiska liv.

Boken kan starkt rekommenderas för den som vill ha en samtidsskildring om Köping, uppleva 80-tals nostalgi och få ta del av en udda figurs knasigheter för att nå uppskattning av samhället. En stark trea av fem möjliga ger jag boken "Tårtgeneralen" i betyg.

Betyg

Jag är naturligtvis jävig då jag är ifrån Köping där tårtgeneralen bodde. Kommer mycket väl ihåg denna man och hans påhitt och det är självklart jättekul att känna igen alla platser som dessa påhitt utspelat sig på.

Betyg

Tårtgeneralen var små rolig på visa ställen men på lika många ställen var den tråkig. Filip och Fredrik har inte lyckats roa med denna bok

Betyg

Gillar deras sätt att skriva överlag, högt tempo och det händer ngt hela tiden. Underhållande bok.

Betyg

Hade höga förväntningar på denna bok men blev grymt besviken. Fick truga mig genom denna bok.

Betyg

Stundvis rolig, i nivå med duons första bok..

Betyg

En i grunden rolig historia som tyvärr inte riktigt håller för att intresset ska hållas vid liv romanen igenom. Jag hörde den som ljudbok, med författarna själva som uppläsare. Det gjorde de med bravur förstås. Jag hade gett boken högre betyg om bara historien engagerade lite mer.

Betyg

Själlös bok som hade kunnat erbjuda så otroligt mycket mera om författarna bara hade försökt

Betyg

Tragikomisk historia. Bra berättad med mycket värme och kärlek.

Betyg

Lite rolig historia som landar ok tack vare den udda personen Hasse P

Betyg

Mycket rolig och detaljerad beskrivning av ett levnadsöde i en svensk småstad. Hasse P var utan tvekan en äkta "lirare" som levde "stort" i ett litet sammanhang.

Betyg

Underbar skildring av 1980-talets Sverige. Skrattblandad gråt.

Betyg

Hammar och Wikingsson har ett roligt och spännande annorlunda sätt att berätta, men själva berättelsen intresserar mig inte särskilt. Redan halvvägs tycks boken få sagt vad den vill, därefter är det en seg och utdragen avslutning.

Betyg

Njae, den här boken var inte så rolig som jag trodde att den skulle vara. Tycker att den var rätt så långtråkig emellanåt faktiskt. Men, men, den gick snabbt att läsa, så den får väl ändå vara värd tiden och pocketpriset.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

Det var en liten besvikelse. En smårolig bok men inte mycket mer än så.

Betyg

Känner man till Köping så är boken femstjärnig.

Betyg

Hade lite för höga förväntningar på denna bok, då jag älskar Filip & Fredrik och i princip allt de gör i övrigt. Blev inte nog tagen av huvudkaraktären eller storyn för att ge den högre betyg än 3. Dock fanns det några riktigt roliga bitar på sina ställen!

Betyg

Läste Dostojevskijs Idioten för den här. Utan att vilja framstå som dryg så kan man ju säga att det skiljer sig en del mellan de båda böckerna. Dostojevskij har ett persongalleri på dryga 20 man, Hammar/Wikingsson har en. Inga jämförelser i övrigt.

Först av allt: Jag gillar Filip och Fredrik, och har alltid gjort det. Har faktiskt svårt att se varför man inte skulle göra det, det är två snubbar med självdistans som faktiskt gjort en hel del bra. Och nytt.

Tårtgeneralen då? Nej.. Det är ingen vidare bok, enligt mig. Visst drar man på smilbanden några gånger, och jag hade inga problem med att läsa ut den - men den engagerar ju inte. En bok måste enligt mig engagera, annars är det inte någon bra bok. Och Tårtgeneralen är på sin höjd en väldigt medioker bok.

Betyg

Jag läser och läser och läser och allt jag tänker på är varför? Varför blev denna bok skriven? För vem?
Har denne Hasse P förtrollat killarna så mycket att de tycker att han är värd en egen bok? Jag håller inte med. "Lirare", jo det kan jag ju skriva under på, om de återgett honom rätt och riktigt. De påstår ju att "nästan allt är sant".

Tyvärr är jag ju en sån som inte kan sluta läsa en bok, hur meningslös eller dålig jag än tycker att den är. Jag hoppas och tror och måste fortsätta läsa, men näe, det blir inte bättre. Den tar sig inte mot slutet heller. För en gångs skull är jag ganska glad att det är en tunn bok, ändå känns 210 sidor för långt att läsa om denna man och denna smörgåstårta och hur Köpingborna inte kan uttala "stockholmsjäveln" Guillou rätt heller - utan envisas med att säga Gilljo. (Snacka om att fördumma en hel stad...)
Och jag tycker inte ens att det är snyggt gjort, det är inte kryddat med deras egna ironi, den som lockar till skratt. Det här får mig inte att skratta alls.

Boken är överhypad och upphaussad om ni frågar mig. Även en platt bok kan säljas och marknadsföras med ett känt populärt par.
Nepp, tyvärr.
Trist och ointressant och jag är besviken.

Betyg

Lite av en besvikelse. Fyndigt språk, men storyn är lite tunn.