I år är det 75 år sedan Andrej Tarkovskij, en av vår tids stora filmskapare och Rysslands, eller Sovjets störste sedan Eisenstein, föddes.
Med filmer som Stalker och Nostalghia har Andrej Tarkovskij varit tongivande för filmkonstens utveckling under 60-, 70- och 80-talen och idag är han en ikon. Hans filmer kännetecknas av ett långsamt berättartempo och poetisk mångtydighet.
Under Sovjetregimen blev hans filmer censurerade och de sista två av hans filmer filmades i väst. Nostalghia spelades in i Italien med Erland Josephson i skådespelarstallet. Josephson fick också huvudrollen i Tarkovskijs sista film Offret, som spelades in på Gotland med Sven Nykvist som fotograf.
I Tarkovskij - Tanken på en hemkomst, som först utkom 1986, har Magnus Bergh och Birgit Munkhammar samlat en rad texter av såväl filmkritiker som författare och regissörer. Nu lägger vi till nytt material. Ämnena...
Visa mer
I år är det 75 år sedan Andrej Tarkovskij, en av vår tids stora filmskapare och Rysslands, eller Sovjets störste sedan Eisenstein, föddes.
Med filmer som Stalker och Nostalghia har Andrej Tarkovskij varit tongivande för filmkonstens utveckling under 60-, 70- och 80-talen och idag är han en ikon. Hans filmer kännetecknas av ett långsamt berättartempo och poetisk mångtydighet.
Under Sovjetregimen blev hans filmer censurerade och de sista två av hans filmer filmades i väst. Nostalghia spelades in i Italien med Erland Josephson i skådespelarstallet. Josephson fick också huvudrollen i Tarkovskijs sista film Offret, som spelades in på Gotland med Sven Nykvist som fotograf.
I Tarkovskij - Tanken på en hemkomst, som först utkom 1986, har Magnus Bergh och Birgit Munkhammar samlat en rad texter av såväl filmkritiker som författare och regissörer. Nu lägger vi till nytt material. Ämnena spänner över hela Tarkovskijs produktion och bland skribenterna märks bland andra Jean-Paul Sartre, Marianne Ahrne och Birgitta Trotzig.
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
En unik antologi med utförliga recensioner av Tarkovskijs samtliga filmer genom åren. Ibland tenderar författarna slå knut på sig själva i sitt febrila sökande efter symboler och referenser, men en fantastisk kompass i Tarkovskijs något svårnavigerade landskap är den.