
Recensioner
2014-04-03
Betyg
Vargas komiska ådra imponerar inte lika mycket som hans politiska verk som skärskådar maktens realiteter. En enkel, rak historia som inte är så snårig som många av hans övriga verk.
Betyg
Kan inte minnas när jag senast hade så roligt med en bok. Jag var skeptisk men har njutit av den vilda framfarten i berättelsen om Mario som blir kär i tant ("aunt", eller motsvarande på spanska, som är svåröversatt) Julia som är 14 år äldre. Bygger på författarens ungdomstid. På radiostationen där han arbetar anställs en författare som i rasande fart skriver oerhört populära dagliga radiopjäser. Här släpper alla hämningar och de mest absurda historier tar form. Argentina får en släng i varje avsnitt men vartefter blandas rollerna samman och det börjar bli alltmer kaotiskt. Kapitel XVI är helt fantastiskt roligt. Inga pedagogiska baktankar eller självreflekterande pjoller -- bara pang på! Påminner lite om det irländska bullrande och maximalistiska sättet att berätta en god, om än inte alls sann, historia.
Betyg
Underbart att läsa en bok som är underhållande och inte det minsta politiskt korrekt. Dels bygger det på författarens ungdomstid och hans förälskelse i en 10 år äldre frånskild Bolivianska, dels innehåller den paralellnoveller av en radioteaterförfattare som helt saknar hämningar. Folk vill ha färgstarka karaktärer. Bort med medelmåttorna, fram med de fina förmögna , kriminella, bögar, negrer, mulatter, hallickar etc. I varje kapitel får Argentina sig dessutom en rejäl gliring. Som sagt inte PK men han är ju ändå Nobelpristagare och Spansk Markis.
Betyg
Från början hade jag lite svårt att komma in i handlingen på grund av Llosas ovanligt långa meningar och många kommateringar, men det gick snart över och jag tyckte romanen var lättläst för att vara en Nobelpristagare. Handlingen var givande och dialogerna var rappa och gav mycket till själva berättelsen. Även gestaltningen av karaktärer och miljöer var mycket bra. Detta var även den första bok jag läst av Mario Vargas Llosa.
Betyg
Till att börja med tyckte jag att boken var ganska bra, men ungefär halvvägs har jag lessnat lite och tycker att den börjar kännas väldigt lång.
Vartannat kapitel handlar om Marios jobb på en radiostation och hans romans med tant Julia, vartannat kapitel är historier från radioteatrar som är mycket populära i Lima, men som blir rörigare och rörigare.
Att Julia är en tant trots att hon bara är 32 år beror mest på att det inte finns någon lämpligt ord typ "aunt" på svenska.
På något sätt känner jag att sista kapitlet i boken inte behövdes.
2010-10-24
Betyg
Förstår nu varför han fick nobelpriset. Den har allt. Språket, historien, känslan.