
Petina Gappahin kolmetoista kertomusta Zimbabwesta antavat äänen lapsille ja vanhuksille, mustille ja valkoisille, köyhille ja rikkaille.Zimbabwe on ollut otsikoissa uskomattomien poliittisten selkkaustensa ja ihmisten hädän vuoksi. Silti Gappahin tarinat ovat täynnä ilkikurista huumoria, sellaista jolle ei melkein uskalla nauraa, kun se pulppuilee keskellä ankaraa ja katkeraa ahdinkoa. Tarinoiden aiheet ja hahmot ovat hulvattomia. Niminovelli quot;Tanssimestariquot; kertoo M'dhara Vitalis Mukarosta, joka on juuri saanut potkut toimittuaan 30 vuotta opettajana. Inflaation viemän eläkkeen sijaan hän saa kolme paria väärän kokoisia kenkiä. Hän osallistuu paikallisen baarin tanssikilpailuun ja voittaa sen jäljittelemättömällä 70-luvun tyylillään.Toisen tarinan pikkuvirkamies, joka opettelee vasta käyttämään internetiä, uskoo roskapostia saatuaan todella voittaneensa miljoona dollaria. Mies pistää...
Visa mer
Recensioner
2011-07-13
Betyg
Jag tycker främst om Sorgesång för Easterly och Annexets hasande dans. Berättarrösten känns ärlig och novellsamlingen är lärorik på flera sätt. Jag lär mig mer om ett land i kaos.
Betyg
Skoningslöst beskriver Petina Gappah i sina 13 noveller förhållandena i Zimbabwe under Mugabes regim; korruptionen, hiv/aids-epidemin, flykten från landet, fattigdomen, kåkstäderna. Sorgligast är titelnovellen, något hoppfull ton har Förlikningen, smått burlesk är Midnatt på Hotel California.
Detta är fruktansvärt bra och angelägen litteratur enligt min mening, lättläst men med stor tyngd. Och det är Gappahs första bok. Hoppas vi får läsa mycket mer av henne i framtiden.
Betyg
Alla har vi ett komplicerat förhållande till vår kultur, vårt hemland. På olika sätt. I Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly, så kan vi läsa om hennes hemland, Zimbabwe. Och hennes förhållande det land hon räknar som sitt hemland.Och jag läser till mig sorgen över ett Zimbabwe som håller på att gå förlorat under en makthungrig Robert Mugabe.
Idag bor Petina Gappah i Genéve och arbetar som advokat. I hennes 13 noveller som Sorgesång av Easterly består av, så får vi läsa om ett Zimbabwe i sönderfall, kärlek, fattigdom, rikedom, korruption och vardagliga ting med både en mörk grundton och även en komisk. Några noveller fäster jag mig mer vid än andra. I första novellen, när sista tapot ljuder, så börjar det med en begravning (döden är närvarand i många av Petina Gappahs noveller) Vi får följa änkans tankegångar och hur hon hamnade i Afrika efter att ha mött den här mannen i England. Och hur hon, trots sin utbildning och sin bakgrund, faller i samma mönster som de andra överklass afrikanska kvinnorna. Och hur hon funderar på varför det blev så. I novellen Sorgesång för Easterly får vi möta ett antal personer som bor i ett fattigt område som heter Easterly Farm. Bland dessa träder det fram en barnlös kvinna som inget hellre vill än att få ett barn. Det handlar också om kvinnors utsatthet och mäns förmåga att glida undan sitt ansvar. I en annan novell så möter vi en familj som håller på att bli totalt ruinerade på grund av en inställd begravning. Petina Gappah skriver på ett rakt och enkelt sätt, berättelserna sätter sig direkt utan krångel och det finns hela tiden en politisk röd tråd i hennes berättelser.
Jag tycker mycket om novellerna, för de sätter sig i mitt medvetande. Jag går och funderar på dem, bläddrar gärna tillbaka och läser en gång till. Jag sitter och berättar om dem för mina vänner och vi hamnar i en diskussion om just Zimbabwe och människors situation där.
Sorgesång för Easterly är Petina Gappahs debutbok och tilldelades Guardian First Book Award förra året.
Jag älskar de här novellerna och ger boken betyg 5.
Förlag; Albert Bonniers Förlag
utkommer; 9/3-10
ISBN10: 9100123080